Jag är född 1 Mai efter gamla stihlen 1752.
i Stockholm.
min fader war skomakare. Under deras omwårdnad war iag i 16 år i mina barna år hade iag en stor åstundan at warda salig Då jag war i mit 4 år sprang iag min moder i armarna grät och sade iag är så rädd att iag icke blir Guds barn min mor sade du är Guds barn iag war mycket plågat af onda drömmar och fantasier och tankar om nätterna så att iag ibland war tröstlös; emedan iag war snar att fatta och hade et stort minne och min Fader talade mycket om spökelse så wart iag så rädd at iag skälfde när iag skulle allena gå ut min syster war ei rädd men hon skrämde mig en gång sade hon att hon har sett et lik stå och skaka mull af sig på ett stelle dit hon wiste iag skulle gå förbi om afton då wiste och mina föräldrar mig ut iag grät och bat att min syster skulle få följa mig men min fader wille icke iag sade heller icke wad min syster hade sagt när iag kom på det stellet war det lika som en Guds ängel hållit mig i sitt siöte iag wart helt förnögd men iag sade inget ting derom när iag kom hem mina föräldrar och i synnerhet min Moder war bekymrad om sin salighet de höllo oss med til läsande och bediande wartil iag hade en stor lust hon gek ständigt i kyrkan och tog oss med sig och när wi kom hem skulle wi berätta något derom en gång då wi har warit olydiga sade
"}},{"id":25024,"page":"page 01b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02b-01.jpg","transcription":null},{"id":25078,"page":"page 1c","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02c-1.jpg","transcription":null},{"id":25083,"page":"page 01d","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02d-01.jpg","transcription":null},{"id":25013,"page":"page 02a","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02a-02.jpg","transcription":{"id":1581,"text":"min moder til oss barn om i gån fördömda på den yttersta dagen och iag får stå der på den högra sidan och får se er stå på den wänstra så skuten iag på er mäd begge hender så at i kommer snart i helwetit på det iag må komma desföre i Guds rike en gång söng hon den salia himelriket liknas wid 10 iungfrur wid dätta war iag myket förskräkt iag såg mig i blan stå och klapa på himeläns dör och slap icke in utan måste gå til helwetit iag kunde en natt icke såfwa utan kröp til säng föttena och satt der och grät så iag wäkte up mina föräldrar min fader war ganska häftig och fattade i sin skorem och kom och wille slå mig men min moder awhölt honom då wart iag än mer rädd och kunde icke säga något men de sade iag skulle säga wad mig fattas då kunde iag för gråt gnapt säga iag är räd iag intet blir salig men der efter tordes iag icke säga något utan iag gek iblan ut och grät iblan wart iag olustig til at arbeta iag kände mig i hiertat ond på Gud för iag hade en så stor nöd sådana onda och fula or som iag hörde ogudaktiga meniskor ge war annan kommo i mina tankar emot Gud deta gorde min nöd rätt stor emädan iag aldeles icke wille tro annat än at iag älskade Gud iag sade och til honom du wet iag wil icke hata dig utan älska dig: då war iag wid 7 år iag drömde om den onda andan om nätterna en gång at iag låg i hans knä och han hade en knif och wille döda mig ibland hotade han
"}},{"id":25025,"page":"page 02b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02b-02.jpg","transcription":null},{"id":25079,"page":"page 2c","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02c-2.jpg","transcription":null},{"id":25084,"page":"page 02d","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02d-02.jpg","transcription":null},{"id":25014,"page":"page 03a","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02a-03.jpg","transcription":{"id":1582,"text":"han mig med sin hand och war ond på mig för wille hafwa min syster ifrån honom efter hon stod och hörde honom predika detta satte mig i mycken nöd men som mina föräldrar ofta söng och läste i allahanda andliga böker och iag hade olust med der til så glömde den iblan wid samma tid bode hos os et enfaldigt folk som alla tilfällen hade mig mäd då de (kunde) wid lediga stunder i sungande han frågade mig en gång då wi söng salm o Gud som ei de spädas röst föraktar där det står at ei förstörs den Helga andas Lämpel om iag wiste wad det war iag sade något anat män han sade i dit hieta bor han wist än det är Guds Lämpel iblan skulle iag ge upp en salm då iag gaf dem i himlen är min wän Jesus alt mit goda är Jesus är min wän den bästa mäd flera i mitt 10 de år skulle min syster gå i förhör til Herrans nattward och iag fik på min och Prästens åstundan fölia mäd til hänes siels wälfärd sade han denna Präst war en ifrig Prädikant mig älskade han emedan iag kunde wäl läsa iag war i synnerhet mycket rörd när han tälte om den lefwande tron och om trones längtan efter Jesum iust i samma tid begick 2 små men wärkeliga otroheter Den ena företog iag aldeles fast under stor ångest iag tänkte iag kan ändå icke skafwa det igen efter iag har ätit upp det det andra skafwade iag igenom en osanning til wittne Det war under mina barna år många omwäxlingar med min sinnes beskafenhet iag war inom en kort tid än öfwerdådig än nedslagen än biöd och glad än stun war iag ful mäd fåfänga i mina tankar en annan gång mäd stor längtan at warda salig under det alt hölts iag af alla för at (apart) barn det hölt iag mig och sielf före iag ärfor och en gång et besynnerligt Guds hielp då en hastig tanka lågg mig i sinet at iag skulle gå med i trädgården der nedan före låg
et (träsk) där stod en ökståk dit iag gek för at ro men iust då iag låsade den kom iag ihåg at iag hade intet at föra den mäd men den kom så hastigt ifrån bryggan och iag kastade mig i hast och fik i bryggan med henderna och alenast fötrena i ökståken det gek en omwirring i gönom mig så at iag ei wet hur iag kom den iag kom en afton at sjunga den salm bort mitt hierta mäd de tankar liksom wore du utstöt då wart iag på nytt anfaktad iag föll i en så hastig gråt at iag wart helt utmattad och min far och mor lät mig gå til sängs iag kände mig helt ånger full öfwer mig iag war Då i mit 12 År emädan mina föräldrar woro så fattiga at iag såg mig iust utan de nödigaste kläder bad iag til Gud at iag skulle få så mycket kläder i mina dagar om de wore en så grofwa at iag kunde gå hel och ren samt så mycke mat at iag slap gå hungrig iag fik sedan kläder af en min släktinge när iag war i det 14 Året och min syster skulle gå til Herrans nattward Prästen frågade mig om iag icke wille gå mäd då begynte iag at gråta och kunde icke swara honom då sade han hon skal wäl ännu och suga söta miölken men iag fik dock lust därtil och så kom iag mäd Jag war mycket rörd och kände dät war stort och wiktigt och wille gärna wara en wärdig gäst men iag wiste icke hur iag då skulle wara det war som något felades mig Frälsaren i den allmänna nåden war mig (?) mig nänligen at han har skafat oss tilgång til Gud efter Adams fall när iag och talade om Gud heller bad til honom mente iag snaräst Frälsaren efter han war mig begripeligare såsom han gott här i wärden än som en Ande iag hade och wid denna tid
"}},{"id":25027,"page":"page 04b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02b-04.jpg","transcription":null},{"id":25081,"page":"page 4c","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02c-4.jpg","transcription":null},{"id":25086,"page":"page 04d","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02d-04.jpg","transcription":null},{"id":25016,"page":"page 05a","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02a-05.jpg","transcription":{"id":1584,"text":"et barnsligt umgänge med Frälsaren iag gorde mig en bön den iag i synerhet om aftnarna brukade när iag skulle gå til sängs och det war mig så wäl til mods som hade iag hafwit Frälsaren i sängen hos mig emädan de bekanta som omgek mäd oss altid sade om mig denna flickan blir icke gammal och iag trode det war sant gak iag altid och wäntade der på iag war icke rädd för döden utan iag war glad när iag tänkte på den iag walde mig den salmn Gudi min sak hemsteller iag i synnerhet den wärsen min kära Gud för iag tå sen iag hade en stor längtan at komma til himmelen för det at iag skulle få se Gud då iag en gång läste de orden i bibelen en jungfru söker det Heranom tilhörer och huru hon skal täkas honom då tänkte iag så skal iag och wara jungfru så länge iag lefwer at iag kan söka at behaga honom derwid hade iag en ganska iuslig käning iag läste gärna om Frälsa ras umgänge mäd sin läriung och hans andra wäner och iag kom iblan så in deruti at iag köste hans namn der han något besynnärligit hade före mäd dem och tänkte om iag hade warit där hur det då skulle hafwa warit mig til mods iag har då iag har läst om skapelsens wärk fått den öfwertygelsen at alla mäniskor tilhör Gud och då iag gek ifrån hans wilia det hölt iag för en otrohet iag wille bli et sant Guds barn och hwad Paulus en gång har sagt faren efter de yppersta gåfwor har intagit mitt hierta men iag tänkte det bestod i en helig wandäl iag undrade på för mig sielf at Gud så har beslutit med hedningarna at de skulle gå i sådan blindhet min Far war af de beskafähet han har altid warit bekymrad om sin salighet men han lät af sina handwärks kamrater ofta låta sig til fylleri
des utom hade han at kämpa med et mycket ondt sinne hans bekymer tog mer och mer til han beslöt i sig sielf at icke mer gå ut utan lämnade sin nödiga handel til sko arbetet i min mors händer han war på de 3 sista åren af sin lefwnad alenast en gång drucken då war han i sådat herte grad at wi om natten icke sök såfwa min mor war en af de första murbeks och Tålstadie åhörare samt hölts af de fromma för et helgon iag såg henne ock wist i från barna åren hafwa sig sin salighet angelägen hon wille och wärka på min fader när han e gång sade han kände den Helga Andas bestrafning hos sig det är det icke sade hon utan det är dit onda samvete som plågar dig Guds Ande är icke en i synden liggande mäniska hon sade sän at hon har sagt detta på det han icke skulle få en falsk tröst han wart iblan öfwer henne så nära disparat och slog henne det hon likwäl bar mäd tålamod der emelan war han i stor jemmer han gek iblan på golfwet och wred sina hender iblan satt han wid sitt arbete och söng och grät och ubrast och kunde iag doch få komma inom dören i Guds rike en söndag satt han och siöng ien gammal sång bok som han hade mycket kär under et innerligit gråtande den börias så min Jesu from i himmelen du wärdigas upp wäcka för mig på jorden sådan wän i hwilko iag uptäka i tysthet han mitt samwets sår och wad mig mäst om hiertat står trygt på hans hierta lägga
detta lär och hans så trogna herde ha hört och fullbordat då han efter 2 år fik på sin suksäng i 2 dagar ligga och fröjda sig af samma nåd röfarer til sin egen förundran sän han förut efter sin mors berätelse har gort för Prästen en kort och okånstlat bekännelse hwilken och har mäddelt honom Jesu lekamen och blod min mor trodde icke gära en siuksängs bätring men den trodde hon iag war icke hemma då iag kiänte på landet det war iust wid samma tid som iag efteåt kan märka som de första för samling syskon woro i stan det war då et stort buller iblan Präster och åhörare och däras lärosät de sade det är folk kommit til stan som har en lös lära det blir wäl religions krig då galler det på at stå fast de brukar Sions sånger och min fare sade den drar til säkerhet den som siunger i den den kan icke bli salig och iag wet icke om de har set den iag har icke set den \\/ den som
min mor sade
förkunnar bara om tro och frälsare och icke om Gud det är en förbanad frälsare det gorde mig ingen widare nöd men iag tyckte min moder sade för mycke och walde mig den salmen O heliga treenighet en sanner Gud i ewighet men hon talte en gång mäd en bekant det iag satt under mit arbete och afhörde om wad Paulus säger om utkorelsen och förkastälsen då föll det mig in iag undra hur Gud har utsat det för mig kanske han icke har ukorat til salighet utan til fördömelse iag tängre han kan och
detta lär och hans så trogna herde ha hört och fullbordat då han efter 2 år fik på sin suksäng i 2 dagar ligga och fröjda sig af samma nåd röfarer til sin egen förundran sän han förut efter sin mors berätelse har gort för Prästen en kort och okånstlat bekännelse hwilken och har mäddelt honom Jesu lekamen och blod min mor trodde icke gära en siuksängs bätring men den trodde hon iag war icke hemma då iag kiänte på landet det war iust wid samma tid som iag efteåt kan märka som de första för samling syskon woro i stan det war då et stort buller iblan Präster och åhörare och däras lärosät de sade det är folk kommit til stan som har en lös lära det blir wäl religions krig då galler det på at stå fast de brukar Sions sånger och min fare sade den drar til säkerhet den som siunger i den den kan icke bli salig och iag wet icke om de har set den iag har icke set den \\/ den som
min mor sade
förkunnar bara om tro och frälsare och icke om Gud det är en förbanad frälsare det gorde mig ingen widare nöd men iag tyckte min moder sade för mycke och walde mig den salmen O heliga treenighet en sanner Gud i ewighet men hon talte en gång mäd en bekant det iag satt under mit arbete och afhörde om wad Paulus säger om utkorelsen och förkastälsen då föll det mig in iag undra hur Gud har utsat det för mig kanske han icke har ukorat til salighet utan til fördömelse iag tängte han kan och
kanske ha utkorat mig til salig åter tängte iag nu när men det sker wäl iust icke mig så tängte iag om iag kommer i helwetit så skal iag be dig den onda andan ike plåga mig åter tängte han är en fiende til mäniskan der i hör han mig wäl icke där til kände iag och en afwighet emot Gud för den tängkan wille iag dok altid gömma mig sielf iag hade en häftig och stor ångest härunder men dete föll mig icke in at tala derom iag märkte at i barna åren altid då iag skulle läsa heller höra om frälsaräns lidande hade iag intet behag utan snarare en afsky der före den tanken lämnade iag icke rum hos mig iag wiste wäl at han hade försont oss mäd Gud men iag tängte det skulle så wara huru litet iag såg däruti war isynerhet en gång at märka jag läste i hans lidandes berättelse hur folket ropade twi tig och pariserna sade äst du Chrisrus så hielp dig sielf då sade iag til min mor han skulle ha gått ner så har de fått se at han war Gud min mor sade Gud nåde oss om han då har gått ner Detta war då iag war 8 år det war mig altid så at när en swår tängka kom så gek iag så länge der mäd tils iag trötnade då kom et språk heller wärs och uppmuntrade mig iag war ock iblan upfyld af det wärdsliga i mina tankar i synerhet hade iag tycke för granna kläder wårt wärd fålk hade en doter hon skulle gifta sig af detta tog iag mig och et ämne at roa mina tankar men i fördärfwäts kännedom war iag aldeles död hon wille ha mig i sin tiänst hwilket och skedde hon fik en skräddare och wi sat mäd honom och sydde
"}},{"id":25031,"page":"page 08b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02b-08.jpg","transcription":null},{"id":25090,"page":"page 08d","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02d-08.jpg","transcription":null},{"id":25020,"page":"page 09a","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02a-09.jpg","transcription":{"id":1588,"text":"han talade hela dagen in på sena natten alle handa historier at hålla oss wakna om söndagen kokade de mat före hela wekan och det öfwriga af dagen anwände de til kort spel iag war och med däri och hade ei på det halfwa året anfektning en gång då iag gek på gatan et ärende tängkte iag så mycket och ur är det nu mäd mig iag tror at om det wore lägenhet at dansa så kunde iag göra det ock mina föräldrar tog mig der ifrån emot min och deras wilia så war iag hemma öfwer sommaren då åter Guds ande wärkade på mitt hierta och iag kände at iag wile öfwerlämna mig åt Gud inni winteren kom iag til landet der tiänte iag til hösten på en härgård der pasade iag icke mycket. de sade en gång iag war ifrån mina sinnen och en anan gång låkkade de mig mäd sig på dans iag suckade til Gud och sade iag är som en wilsefarande får i en oken sök upp mig at iag icke förgås det kände iag en bemödighet wid iag kom det andra året och på en herrgård der war mycke lustigt fålk och de älskade mig iag for in mäd i alla deras nöijen mäd en stor oro i mitt hierta men det war dock en ting som i tid och ewighet skall bli et ämne at skåda på Frälsarens nådes råd hur härligit han går det igönom han hade wäl sit öga därpå stält huru iag en gång skulle bli lös och få gå i hans synliga församling på iorden nog har iag wäl ändå fått bli en Maria syster men iag menare den fria nåd som en ledig syster under alt sit elände får niuta då han förde mig som en blind ifrån en olyka iag satte då pris på mig sielf derföre i min
okunighets tid men det kan iag nu icke göra då iag wart så orolig öfwer min lätsinnighet så at iag icke kunde såfwa en natt bad iag Gud (nu) en angelägenhet han wille hielpa mig til stan så wille iag omwända mig ty på landet såg iag det war omöjligt om hösten kom iag til stan iag hade på landet inhämtat den grofwa owanan at swäria detta gord emig fruktande för min moder som icke wiste hur iag har lefwat på landet et ordspråk hörde hon mig en gång nämna för wiket hon warnade mig efter iag icke då iag war på landet kunde få någon tiänst som iag hade luste til gaf iag mig til wårt gamla wärdfålk efter iag der hade knaft om mat tog deras doter mig til sig iblan at hielpa sig på det hon skulle få få ge mig något at äta detta war min första tiänst när iag kom ifrån mina föräldrar mit fulla beslut war at helt omwända mig men iag wiste icke hur iag skulle böria en sön iag war i kyrkan och hörde en prädikan af den wart iag så upprörd at iag kände mig liksom sönderkrosad så gek iag til deras doter hon lockade mig mäd sig at sela kort när iag kom hem wiste iag ei wart iag skulle wart iag skulle wända mig hör mins hiertas nöd iag tog mig et par språk hur en liten bok som tröstade mig och gaf hopp at det en gång skulle blifwa bättre til wåren skafade min moder mig i tienst hos et herrskap i stan där tiänte iag i koket i den första tiden under hushållerska och i 5 år i koket och hushålningen allena iag war der i 2 och et halft år
"}},{"id":25033,"page":"page 10b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02b-10.jpg","transcription":null},{"id":25092,"page":"page 10d","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02d-10.jpg","transcription":null},{"id":25022,"page":"page 11a","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_02a-11.jpg","transcription":{"id":1590,"text":"det war tienstfålk som fruktade Gud men hushålerskan war en rätt mun Christen herskapet war rät i wärden men oss hindrade de icke hur wi wille anwända wår tid men när iag tänker på dena tid kännär iag en diup hiertans smärta för min stora förnufts och otros kamp som hara warit såsom wapen emot frälsaren såsom och sträfwande efter egenrättfärdighet heller änteligen åtminståne hielpa til iag har och derföre några gånger lagt bort pännan i afsikt at icke skrifwa dertil har och otro infunit sig men iag resolwerade mig at säga min arbetarina wår kära syster Ajsberg det hon upmuntrade mig at fortfara men ack min aldratrognaste Herre och frälsare wad skal iag dock säga om din stora kärlek och tålamod och stora wisthet emot mig arma nådän dit alenast elgest hade det platt ute warit men iag beder dig ännu min aldrakäraste frälsare far ännu fört mäd din kärlek och trohet emot mig och låt icke min otro göra din trohet o intet så at iag sluteligen hemma får taka dig du weten sielf min kära frälsaren huru det har går at när iag står för dig at wid dina blodiga sårade heliga fötter min nådestol utiäka mitt tak och låf så åter snart dit nya forbarmande nödigt in iag är din hielp mig och förlåt mig mina ännu stora otros känslor och styrk min swaga tro för dit blod skull
nu gek iag wid alla tilfälen i kyrkan i förhör och hemma nytiande alla stunder til läsande då iag war allena äfwen och i kälaren och andra aflägsna rum föll iag på knä bad mycket men det war altid som det hade ståt et berg emelan mig och Gud så at min bön icke kunde komma fram men alla mina böner Guds ord betraktande och sådant mer war derom at upsöka wägen til omwändelsen iag förstod den wel efter kunskapen men iag fann den icke i mitt hierta ty det Gud wille det fann iag icke hos mig men det han icke wille det fann iag när det språket kom mig i sinet som Paulus förer samma klagan så tängkte iag det war på helgelsens wäg det kan iag icke taga mig tröst af af efter iag fann mig ogudaktig iag hörde en gång 2 Präster på en dag som hade nästan et ämne den ene sade du ogudaktiga mäniska hur törs du gå til Gud den 2 dra som war den nog bekanta evajeliska prädikanten Rüt han sade då ogudaktiga nödstelta syndare kom til frälsaren han tar dig emot deta och flera så olika lärosätt gorde mig helt irig en gång då iag war till herrans nattward och ei wart så upmuntrad deraf som iag åstundar satt iag mig före at icke gå dit förr än iag skule ärfara någon förändring mäd mit hierta ty iag såg mig an (?) en förblindad och förstokad känslolös och död och nådelös och sådan hade iag ingen nyta af denna måltid det gek om et halft år så frågade iag min moder om iag skulle wåga
Personalia: den gifta systren Anna Bagge född Bundi war född d 4de Nov. 1720. på landet 8 mil från Götheb. der hennes fader den Tiden war kyrkoherde och sedan Prost i Uddewalla öfwer et Contract af 18 Pasto- rater. han war en samwetsgran Mann och sökte at efter sin insigt befordra guds Rike. den sal. systren fick jemte sina öfriga syskon atnjuta en ordentel. upfostran. Sedan fadren war gången utur Tiden fans huset i fattiga omständigheter och barnen försking- rades hit och dit. Anno 41. kom hon hit til Götheb. til sin faster och hade der en swår lefnad efter fastern behandlade henne ganska hårdt men dock icke wille släppa henne från sig tills wår sal. Sr. änteligen gjorde aftal med en annan Jungfru och flötte til den samma och desse båda sedan bodde ihop och förwärfwade sit underhåll med söm. Anno 43. wardt hon öfwertygat om sanningen genom Prästen Lenberg som då predikade Frälsningen och genom samtal med den sal. Systern Jönig Anno 45. wardt hon upwäckt genom Prosten Arfwidsons Predikning- ar då uptäcktes hennes osaliga tilstånd för henne; hwaröfwer hon kom i stor oro och förlägenhet så at hon ofta hwarken kunde äta eller sofwa; men tilbragte dock en lång tid helt en- sam för sig sjelf tils Anno 46. då hon lärde at Känna de K. Sal. Syskonen Becklinds; derigenom kom hon i umgämge med de led. Srrne och kort derefter i deras sälskaper som den tiden hölts af den sal. srn Becklind och Ebba Lyding och sedan af Pr. Arfwidssons första sal. fru. Anno 48 kom hon genom syskonen Becklinds föranstaltande til sysko. Kulmans hwilkas hushåldning och barn hon åtog sig med flit och trohet i 3 års tid tils Anno 51 d 20 Jun: då hon efter rådgörande med de K. syskonen Werwings och brn Petter Mall giftes med br. B. Bagge och har sedan inemot 20 års tid fört et förnögd ägtenskap med ho- nom. Sedan han war gift hade hon det nöjet at med sin mans fulla samtycke kunnaa sköta och försörja förenämnde sin faster i hennes ålderdom och til slut än detta at den gamla frun under sin sista sjukdom yttrade ånger öfwer sina synder och längtan ef- ter frälsningen. hon hade af Naturen en lätt fri och påstålig art. kunde ock ganska snart uppehålla sig öfwer andra menniskor och råkade derigenom mången gång i omständigheter som betog henne åtnjutandet af det kära och förtroliga um- gänget
"}}]},{"id":40004,"author":{"id":40004,"name":"Hinrica Johanna Garpelan"},"start_date":"1745-01-01","end_date":"1788-12-31","date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25107,"page":"page 01","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-01.jpg","transcription":null},{"id":25108,"page":"page 02","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-02.jpg","transcription":null},{"id":25109,"page":"page 03","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-03.jpg","transcription":null},{"id":25110,"page":"page 04","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-04.jpg","transcription":null},{"id":25111,"page":"page 05","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-05.jpg","transcription":null},{"id":25112,"page":"page 06","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-06.jpg","transcription":null},{"id":25113,"page":"page 07","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-07.jpg","transcription":null},{"id":25114,"page":"page 08","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-08.jpg","transcription":null},{"id":25115,"page":"page 09","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-09.jpg","transcription":null},{"id":25116,"page":"page 10","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-10.jpg","transcription":null},{"id":25117,"page":"page 11","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-11.jpg","transcription":null},{"id":25118,"page":"page 12","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-12.jpg","transcription":null},{"id":25119,"page":"page 13","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-13.jpg","transcription":null},{"id":25120,"page":"page 14","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_04-14.jpg","transcription":null}]},{"id":40005,"author":{"id":40005,"name":"Sara Margareta Cedermark"},"start_date":"1727-01-01","end_date":"1813-12-31","date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25121,"page":"page 01","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-01.jpg","transcription":null},{"id":25147,"page":"page 01b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-01.jpg","transcription":{"id":2050,"text":"Enke=Systerna Sara Margreta Cedermark hemgången i Stockholm d. 17 Februari 1813 har upteknat följande om sin gång genom denna tiden:
Jag är född den 12 Martii 1727 tre mil från Stockholm vid Brenninge Bruk där min fader var inspector. Då jag var 4 år gammal blev han död och efterlemnade min moder med 4 barn bland hvilka jag var den äldsta. 2ne av mina Bröder tog vår slägt at uppfostra men jag och min yngsta broder blevo hos min Mor. Jag var en mycket yr och verdsligt sinnad flicka som gjorde min moder mycken möda. Ehuru hon var i knapa vilkor lät hon dock lära mig alt det jag i dess unga år kunde fatta. Jag såg henne ofta med tårar bedja til Gud för oss Barn men isynnerhet för mig. Detts gjorde mig ofta förlägen öfver mig sjelf men som jag älskade verlden och dess lustar så glömde jag snart bort min Moders trogna förmaningar. Hon trädde sedan i annat gifte och fick en myck
"}},{"id":25165,"page":"page 1c","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05c-1.jpg","transcription":null},{"id":25122,"page":"page 02","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-02.jpg","transcription":null},{"id":25148,"page":"page 02b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-02.jpg","transcription":{"id":2051,"text":"mycket hård man af hvilken vi barn blefvo hatade och strängt hållne men Gud såg til hennes suckar och tårar och tog henne i hennes första barnsäng efter en son i sin eviga säkerhet til sig i hennes 33 dje år. Jag var nu på tolfte året och den första af mina syskon som måste gå at tjena hos främmande folk. Först då började jag at tänka på alt vad jag af min Moder hört men ej aktat dock styrde Gud så at jag fick en god och ömsint Matmoder hvilken ej fordrade mycket af mig detta gjorde at jag snart kom i min förra munterhet. Jag hade af naturen god röst hvilken behagade andra men aldramäst mig sjelf. Skärtorsdagen 1740 gick jag kl. 11 om aftonen uti en stor sal och sjöng en Passionspsalm; emedan melodien behagade mig sjöng jag 2 gånger den versen: Då nu Christus Guds ende Son Gaf sig i dödsens fara Långfredagsnatt gjorde Han sin Bön Me svett och blodiga tårar m. m. var det som någon sagt til mig tyst tänk om hvem sjunger du? för hvem har Han gråtit och svettats blodig svett? för dig du arma barn hette det i mit hjerta
"}},{"id":25166,"page":"page 2c","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05c-2.jpg","transcription":null},{"id":25123,"page":"page 03","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-03.jpg","transcription":null},{"id":25149,"page":"page 03b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-03.jpg","transcription":{"id":2052,"text":"och som jag var allena i rummet föll jag straxt ned gret bittra tårar och bad tils jag ej mer kunde gråta och bedja och vad jag då bad om vet jag ej ty gråta tog bort alla ord och mit hjerta ville liksom flyta ut af mina ögon. Detta var den första omedelbara Guds Nåd jag kände på mit hjerta. Jag hade ingen menniska som jag kunde tala vid men blef emot min art stilla och indragen andra blefvo ock det varse på mig samt bjödo til at uppmuntra mig jag följde ock snart deras råd och gick min muntra gång men de orden: med svett och blodiga tårar gjorde mig ofta mitt uti mina nöjen helt tyst och modfält ack at jag då känt något Guds barn som fört mig på spåret om Frälsaren huru mången synd och nöd hade jag då undvikit men efter jag ej gaf akt på den rösten. Hans svett och blodiga tårar som så ofta skallade uti mit hjerta så nödgade Gud gå en annat väg med mig. Min goda Fru kunde för sina yttre omständigheter ej längre behålla mig i sin tjenst derföre kom jag til en annan detta blef för mig ett svårt byte jag kan ibland myck
"}},{"id":25124,"page":"page 04","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-04.jpg","transcription":null},{"id":25150,"page":"page 04b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-04.jpg","transcription":{"id":2053,"text":"mycket ganska elakt folk led brist på mat och kläder och hade ingen vän dertil kom ock at två min slägtingar af hvilka jag kunnat vänta mig någon hjelp dödde på en dag äfven kände jag mig osalig til kropp och själ. Jag sökte mig som oftas en enskilt plats gret och bad til Gud at Han ville hjelpa mig; jag lofvade göra bättring och om Han hjelpte mig ur detta eländiga tilståndet; så skulle Han allena vara min Gud och jag vara och förblifva Hans barn under det jag så gret och bad kände jag mången tröst uti mit hjerta men jag förlorade den snart åter genom mit lättsinniga utsväfvande. Jag började gå flitigt i kyrkan och tänkte at derigenom tjena Gud hörde ock omtalas en Prest som hette Tolstadius den Mannen taltes om både ondt och godt dock drev mit hjertas oro mig at tänka: du måste dock höra vad han säger men då jag hörde at han predikade om bättring och at lefva heligt efter Lagen och jag kände at jag hade hvarken vilja eller för=
"}},{"id":25125,"page":"page 05","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-05.jpg","transcription":null},{"id":25151,"page":"page 05b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-05.jpg","transcription":{"id":2054,"text":"förmåga at fullgöra Guds bud lemnade jag alt och kunde ej mer säga än allenast: Gud miskunda dig öfver mig arma synderska; just då jag var i denna usla belägenhet til krop och sjel styrde Gud det så at jag blef förlofvad med min k: man Sidenfabriqueren Daniel Cedermark en naturligt from man men som båda hade döda och förderfvade hjertan så började vi ej vårt Ägtenskap efter Guds vilja. Med denna min k: Man har jag dödt 5 barn 3 äro i sina späda år gångne til Frälsaren. Ehuru mina yttre omständigheter voro förbytta til heders stånd och skäligt god utkomst så var mit hjerta dock ej roligt jag kände altmer mit förlorade tilstånd och bjöd många gånger til att omvända mig men det räckte knapt 8 dagar så var jag just densamma som förut om ick sämre dertil kom ock at min Man blev ganska vidrigt och fiendteligt sinnad mot mig han sökte sådana sällskaper som bjödo til at aldeles förstöra honom til kropp och själ men just detta blef en anledning för mig at dessmer efter tän=
"}},{"id":25126,"page":"page 06","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-06.jpg","transcription":null},{"id":25152,"page":"page 06b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-06.jpg","transcription":{"id":2055,"text":"tänka min hittils förda gång. Jag hade en stor Fabrique at ensam sköta äfven 5 små barn et osaligt hjerta och många yttre omständigheter som drefvo mig at med alfvar söka Gud; jag gick flitigt i kyrkan kom ock i bekantskap med Magister Gren och flera af hans åhörare besökte mig; deribland äfven k lediga systrar som voro mina grannar men dessa voro mig til hinder så at jag ej vågade tilegna mig Försoningen i Jesu blod den jag ock i Grens predikningar hörde stod öppen för alla arma syndare ty de sade at jag först borde vara en sådan rättskaffens menniska som Guds Lag kräfver. Jag tröstade mig litet dermed at jag ej begått någon stor synd gret och bad til Gud at Han dock ville visa mig hvarföre jag ej kunde finna någon ro för min arma själ och tänkte du har ju ej begått några stora och uppenbara synder men denna egna rättfärdighet varade ej länge ty genom en förefallen händelse upvaknade mit samvete och jag såg mig naken och usel blottstäld för Guds dom dock vågade jag så för=
dömd
"}},{"id":25127,"page":"page 07","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-07.jpg","transcription":null},{"id":25153,"page":"page 07b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-07.jpg","transcription":{"id":2056,"text":"dömd jag kände mig kasta mig ned för Herren Jesum och för alla min emot Hans bud begångna synder bedja honom om förlåtelse den jag ock på stället bekom. Mit hjerta blev upfylt af Guds frid och tröst jag gick nu en tid lång med denna friden i mit hjerta samt fick genom Grens och Odelii predikningar mer insikt uti Försoningen i Jesu blod. jag blef ock bekant med en syster vid namn Hedda Schmitt denna syster tillät mig at gå i de sammankomster som blefvo hållna i hennes hus 2 gånger i veckan af Gren Odelius och Hedstedt så gick min tid några år; men jag kunde ej ernå någon blifvande nåd för mit oroliga hjerta orsaken dertil var at jag ej resolverade mig at helt gifva Frälsaren detsamma ty fastän verlden blef mig ganska trång och svår så älskade jag dock Henne mer än frälsaren derföre blef mit dagsverk at synda och sörja. År 1760 kom Syskonen Ike til Stockhom och då de gjorde et besök hos Hedda Schmitt styrde Frälsaren det så at jag just var där. Det sade mig
"}},{"id":25128,"page":"page 08","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-08.jpg","transcription":null},{"id":25154,"page":"page 08b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-08.jpg","transcription":{"id":2057,"text":"mig ingen hvilka de de voro men Guds Ande sade mig dessa äro rätta Jesu vänner som skola säga dig Lifsens Ord til Salighet ty de hörer til detta folket. Mit hjerta och mina ögon flöto af tårar och som jag ej förstod tyskan tog jag en tysk Bibel och slog up et språk med den sucken Herren Jesu tala du nu för mig; jag viste ej vad språk jag fick men Bror Ike lade sin hand på mit hufvud och välsignade mig. Det var mig som Frälsaren sjelf hade välsignat mig den dagen skall jag ej förglömma. Jag fick straxt låf at besöka dem men hvad vi taltes vid det skulle en syster tolka. Nu började den Hel. Ande alt mer och mer uptäcka mig mit grundförderf äfven mit af synden helt förderfvade hjerta. En dag då jag gick at besöka Syster Ike kände jag en sådan fiendskap til Jesu Blod at jag började skälfva och darra som et löf jag tänkte hvart skall du gå? Ikes talar ej om annat än blod och sår och du ryser dervid jag var då i bgrep at gå hem igen men stadnade litet på Norrbro och
"}},{"id":25129,"page":"page 09","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-09.jpg","transcription":null},{"id":25155,"page":"page 09b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-09.jpg","transcription":{"id":2058,"text":"och som strömmen starkt brusade fäste jag mit öga derpå vid det jag så stod föll den versen mig in: Ingen sjö så högt upsvallar Intet djup så grundlöst är Ingen ström så hastigt faller som den ringsta likhet bär Mot den nåd som Herren blid Oss bevisar allan tid hälst då synden vill oss föra på förderf och platt förgöra. Jag fattade då mod fast mina ögon flöto af tårar och då jag berättade Syster Ike hvad på vägen dit föregått i mit hjerta tröstade hon mig och sade det är en ovärderlig Nåd at den hel. Ande visar dig detta ty fiendskapen til Frälsaren Hans sår och blod ligger i alla menniskors hjertan som ej erfarit Hans blodskraft på sina hjertan men jag kunde ej tro at någon menniska var så förderfvad som jag. Så usel jag då kände mig blef mig tilsagt at jag helt skulle blifva antagen i Syskonens gemenskap och skötsel. d. 18 Augusti 1761 var den för mig så efterlängtade dagen då jag första gången hade den nåden at vara i lässtunden och straxt derpå fick sällskap. Syster Ike lärde sig alt
"}},{"id":25130,"page":"page 10","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-10.jpg","transcription":null},{"id":25156,"page":"page 10b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-10.jpg","transcription":{"id":2059,"text":"alt mer och mer svenska och mit hjerta lärde äfven mig at tala men mina ögon blefvo mit hjerta rätta tolk Frälsaren skänkte mig ock Nåd at vara öppenhjertig mot min Sköterska och som jag på jorden ingen förtroligare vän ägde så rådfrågade jag mig med henne både uti den inre och det yttre och har deraf i sanning erfarit at lydnad är bättre än offer och höra til är bättre än det feta af vädrar. Näst min egen själs blef mina bägge söners salighet min dageliga suckan til Frälsare men af dessa 2 tåreplantor är bara den yngsta sonen Ambrosius kommen i Brödernas gemenskap. Mit heta temperament och flygtiga sinnesställning förorsakade mig dageligen nöd och bekymmer ty jag såg altid mer på mit djupa elände än på Frälsarens stora menniskokärlek och detta verkade äfven på min hydda så at jag ofta blef sjuk och mit sinne helt melancoliskt. Men ack med hvad stor trohet har ej Frälsaren gått efter mig arma ja han har ock gifvit Sysk: Ike tålamod och fördragsamhet med mig den eländigaste af alt hvad eländigt heter. År 1768 började den hel. Ande et nytt
"}},{"id":25131,"page":"page 11","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-11.jpg","transcription":null},{"id":25157,"page":"page 11b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-11.jpg","transcription":{"id":2060,"text":"nytt nådearbete på mit hjerta jag blef mycket sjuklig och min äldsta son förorsakade mig många sorger då började jag at tänka huru har denne tåresonen kunnat bli så aldeles förderfvad; hvar har han ärft et så syndigt hjerta? Då hette det hos mig af dig har han ärft detta onda. Jag vaknade som ur en dröm och började tänka öfver hela min vandring alt ifrån mina barnaår jag gret och bad til Frälsaren dag och natt och ju mer jag det gjorde destomer visade Han mig ja äfven mina aldeles okända synder både i tankar ord och gerningar jag gret natt och dag för Frälsaren och för hvar Synd Han viste mig uptändes väl et litet hoppatt Han skulle förlåta mig alt men min stora otro och mit melancoliska sinne gjorde mig aldeles utmattad till själ och kropp. Då nu Frälsaren visat mig alla mina otroheter och mina ögon ej mer kunde gråta och min tunga ej mer talade än Herre Jesu min och hela verldens Frälsare förbarma ack förbarma Dig öfver mig den största synderska på jorden då brast Hans hjerta af förbarmande och Han lade sin sårade hand
"}},{"id":25132,"page":"page 12","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-12.jpg","transcription":null},{"id":25158,"page":"page 12b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-12.jpg","transcription":{"id":2061,"text":"hand på mit dödssjuka hjerta och tilsade mig alla mina synders förlåtelse för tid och evighet. Jag öfverlämnade mig då uti Hans blodiga armar och gjorde et nytt förbund med Honom at evigt tilhöra honom ja Amen den Guden evigt min Gud blifva skall och enda orsaken är dock hans pina; at Han ej skiljes ifrån de sina Halleluja. Mit hjerta hoppade af glädje och min hydda blef så styrkt at jag kunde gå utur min säng där jag i veckor hade legat. Några dagar derefter var det mig som något felades och jag kände at Frälsaren ville säga mig något och då bad jag Honom tala min söte Frälsare din arma vill göra hvad du säger så sade Han jag har förlåtit dig alt hvad du brutit men du skall ock säga det för din Sköterska äfven huru mycket jag givit dig til ty det hörer til min nådeshushållning ibland mit folk. Jag blef något litet betänkelig men kände straxt at denna betänkelighet ej hade annan grund än egenkärleken och den hade Frälsaren äfven förlåtit mig derföre fick jag ock Nåd at lyda. Jag skref hela mit lefnadslopp sådant som Frälsaren vist mig
"}},{"id":25133,"page":"page 13","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-13.jpg","transcription":null},{"id":25159,"page":"page 13b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-13.jpg","transcription":{"id":2062,"text":"mig det jag bredde det ånyo ut för Honom och tackade Honom med många syndaretårar för Hans stora tålamod och myckna förlåtelse. Sedan gaf jag det med egen hand åt Sysk: Ike och då jag sjelt läst up alt för dem och äfven frågat om också de för Frälsarens skull kunde förlåta mig svarade Bror Ike De genomstugna Händer som dig absolverat gifve dig sin frid och välsignelse. Hvad mit hjerta dervid kände går ej at beskrifva det ropade jämt: Din Svett och Dit Blod lät öfver mig regna mig kan här i tiden ej annat välsigna. O dyra Svett och kostbara Blod O dyrbara Svett ack kostbara Blod. Jag gick sedan en lång tid i denna glädjen och mina yttre göromål blefvo äfven välsignade så at jag ofta sade til Frälsaren min söte Herre gif mig ej ut min del härnere bibehåll mit hjerta vid Dina sår. Han det trogna Hjertat viste at förbittra detta jordiska manna så at det ej skulle skada utan förödmjuka mig. Jag blef sjuklig och den hel. Ande visade mig at roten til alla mina utbrott satt qvar mit hjerta. Jag kom ofta i förlägenhet öfver mig om jag ej skulle tröt=
"}},{"id":25134,"page":"page 14","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-14.jpg","transcription":null},{"id":25160,"page":"page 14b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-14.jpg","transcription":{"id":2063,"text":"trötta ut Frälsaren eller om jag skulle bli honom trogen intill ändan. I denna förlägenhet har han dageligen måst trösta och tillfredsställa mit arma hjerta. Den 20 Nov. 1781 behagade Frälsaren til sig kalla vår gamle trogne lärare Br: Ike och Syst. Ike fick sin plats i Niesky. Emedan dessa varit de första Församlings Syskon jag känt och hvars trogna skötsel jag i 22 år njutit så gjorde förlusten af dem mit utomdess melancoliska sinne så nedslagit at jag genom sorg tog skada til min hälsa. Vi fingo sedan nya Syskon hvilka antogo sig oss men som de ej kände mit sensibla sinne så hafva åren 1783 och 1784 varit mig dryga Skoleår på hvilka jag med Frälsaren haft många tåresamtal isynnerhet under mina 10 veckors smärtande gallfeber uti hvilken jag än mer lärde känna min egenkärlek min stora vidhänglighet vid Guds barn mit för myckna skådande på mig sjelf och mina brister mit skarpa öga på andras fel ja många dolda kropps och själs snedheter har Frälsaren under den tiden upp=
täckt
"}},{"id":25135,"page":"page 15","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-15.jpg","transcription":null},{"id":25161,"page":"page 15b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-15.jpg","transcription":{"id":2064,"text":"täckt mig men ock tillika tröstat och styrkt mit blödiga hjerta med sin kära frid. I passionstiden 1885 bekände jag den trogna Frälsaren på et apart sätt til mit arma hjerta och visade mig at det arma syndarespåret fattades mig at med alt mit elände krypa til Hans kors och vid hans sårade fötter dageligen och stundeligen tigga om pardon om en ny nådeblick om et nytt omarmande af Hans sårade händer.
Den 9 Maij 1791 behagade Frälsaren til sig kalla min k: Man. Han gick som en salig försont syndare til Frälsaren i en ålder af 78 år 2 månader. 46 år lefde jag med honom och hade sluteligen den glädjen at se honom saligt insomna som et barn i sin Frälsares armar. Sedan jag lagt hans ögon i hop föll jag på mit ansigte ned för Frälsaren och bad honom at natt och dag få vara innesluten i Hans ömma hjerta så länge han ville at jag härnere skulle vandra. Din Svett och Dit Blod lät öfver mig regna. Mig kan här i tiden ej annat välsigna ack dyrbara Svett ack dyrbara Blod.
Så långt hon sjelf.
"}},{"id":25136,"page":"page 16","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-16.jpg","transcription":null},{"id":25162,"page":"page 16b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-16.jpg","transcription":{"id":2065,"text":"Något öfver 50 år har vår saliga Syster varit en Medlem af vårt härvarande lilla Bröder=Samfund och var följaktligen så allmänt ibland oss känd at vi ej behöva mycket bifoga til den af henne sjelf författade teckningen af dess lefnadsomständigheter. Hon kände sig såsom en fattig och nådbehöfvande Synderska och yttrade ofta för förtrogna vänner hvilka smärtestunder hennes af naturen verksamma och förbastande sinnesart förorsakade henne då hon vid sömnlösa nätter fann tillfälle at noggrant eftertänka och granska sit förhållande. Hennes alltför stora vidtränglighet vid vissa i fordna tider brukliga Talesätt hvilka i det nästföljande vidtogo en med Biblens helgade uttryck mera öfverensstämmande ändring gjorde at hon ofta tyckte sig sakna något af sit förra åtnjutande; men äfven detta hennes tänkesätt mildrades med tiden och hon fann i Evangelii rena ord en tilfredställande näring för sin själ. Hennes til svårmodighet benägna sinnesart förenad med känslan af hennes egen elände syntes för henne ofta fördunkla blicken på hennes Förbarmares kärleksrika hjertelag mot alla
ar=
"}},{"id":25137,"page":"page 17","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-17.jpg","transcription":null},{"id":25163,"page":"page 17b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-17.jpg","transcription":{"id":2066,"text":"arma och elända samt stundom försvåra den barnsliga och frimodiga tillgången til Honom likväl bragtes hon genom sin Frälsares Nåd altid åter på rätta spåret tilbaka. För sin Famille var hon en outtröttelig Förebedjerska: En öm och verksam Deltagerska uti vår Herres och Frälsares sak samt en af flera fattiga och behöfvande nu saknad Välgörarinna. Altsedan October Mån: förledit år avtogo hennes kropps och sinneskrafter märkbart och hon yttrade ofta sin förmodan at snart få gå öfver i det synda Riket. Inemot slutet af Januari måndad innevarande år överföll henne en sådan svaghet at man ej annat trodde än at hon snart skulle aflida; likväl repade hon sig åter för en kort tid. Hon tog derefter av anhöriga och vänner et hjerteligt afsked samt begärde enträget at undfå sina Syskons välsignelse til sin hemfärd den hon äfven erhöll. En svår hosta med qväfvande tryckning på bröstet förordsakande henne mången ängslig stund särdeles om söndagen d. 14 Febr: och den derpå följande natten hvarefter hon sedan mästadels förblef uti en
stil=
"}},{"id":25138,"page":"page 18","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-18.jpg","transcription":null},{"id":25164,"page":"page 18b","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05b-18.jpg","transcription":{"id":2067,"text":"stilla slummer. intil d. 17 kl. 5 om morgonen då en hennes annalkande lefnadsslut förebådande förändring hos henne föregick; och samma förmiddag inemot kl. 11 gick hennes efter sin förlossning suckande Anda under känslan af en stilla Frid öfver til de Saligas hyddor för at der åtnjuta en efterlängtad evig Sabbats Hvila. Hon har upnådt af nära 86 år.
"}},{"id":25139,"page":"page 19","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-19.jpg","transcription":null},{"id":25140,"page":"page 20","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-20.jpg","transcription":null},{"id":25141,"page":"page 21","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-21.jpg","transcription":null},{"id":25142,"page":"page 22","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-22.jpg","transcription":null},{"id":25143,"page":"page 23","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-23.jpg","transcription":null},{"id":25144,"page":"page 24","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-24.jpg","transcription":null},{"id":25145,"page":"page 25","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-25.jpg","transcription":null},{"id":25146,"page":"page 26","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_05-26.jpg","transcription":null}]},{"id":40006,"author":{"id":40006,"name":"Andreas Dahlgren"},"start_date":"1756-01-01","end_date":"1761-12-31","date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25167,"page":"page 1","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_06-1.jpg","transcription":{"id":1530,"text":"Den lilla Andreas Dahlgren er föd i Sveriet och Stokholm och på sit 2 dr åhr kom til sin mors moder at fostras up han hade en siuk dom som ingen wiste ret wad det war han skrijade och klagade at det werkte i hans sida wid wissa tider så man trodde det at han war bruten men des emellan war han af et quikt och böjligt sinnelag så han lett sig styra med ord ner han en dag gick i sin kamare och lekte merkte hans mor mor och moster en hastig för ändring på honom i dett att han stanna helt stilla och såg starkt up mot fönstret en lång stund och sade till sin mormor och moster ei bör taka Gud med et sådant intryk at dä honom hörde warde förskräckta och sade widare jag ser nogot wad ser du sade hans mor mor jag ser frelsaren sade han och jag ser lilla Caisa sitta hos frelsaren hon är altför waker sade han det war en liten flicka han kiende om 2 åhr gamal som nys för ut hade gåt til frelsaren jag ser och döden sade han war ser du dett sade mormoder kom hit sade han skal jag wisa dig se der er frelsaren jag kan eii se honom sade hon tag hit dit huwud så skal jag wisa dig frelsaren sade han så wende han henes huwud dit han wille och sade ser du nu neii sade hon ack sade han jag ser det du eii ser acka sade än en gång jag ser frelsaren och han er sielf dören och han låter sielf up för dem som skal koma til honom
"}},{"id":25168,"page":"page 2","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_06-2.jpg","transcription":{"id":2075,"text":"och du sliper icke in til frelsaren för än du först har kiyssat hans fötter sade han och di honom hörde förskräcktes för hans alwarsamhet och der efter kom hans mor broder hem och di sade för honom wad Andreas sagt hade då wille han icke trot utan sade han yrar war på han fråga Andreas om det war sant swarade han med et munternt ansigte jag har set frelsaren då wart och hans morbror och bestört sade du lefwer icke många dagar och dagen derpå siuknade han i kopporna och låg i 14 dagar och sade många gånger i sin siukdom kiera frelsare tag mig och han somnade in d: 17 Aprill 1761 på sit femte ålders år.
"}}]},{"id":40007,"author":{"id":40007,"name":"Hanna Cathr. Deber"},"start_date":"1718-01-01","end_date":"1771-12-31","date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25169,"page":"page 1","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_07-1.jpg","transcription":{"id":1551,"text":"År 1771. d 5te Apr. gick den led. Systn: Hanna Cathr. Deber saligt utur Tiden. Hon har sjelf skrifwit följande om sin gång genom Tiden:
Jag är född här i Gborg. 1718 d 15 Febr. Min fader war skomakare och mästare härstädes. Mina föräldrar hade stor kärlek til mig; och då jag kunde läsa höllo de mig flitigt til at läsa i bibeln hwartil jag och fick stor lust. då jag läste i Nya Testamentet \\/: hwilket war mig kärast :\\/ kände jag ofta kraftiga rörelser af den h. Anda i mit hjerta så at jag ofta måtte gråta mycket; jag kände ock stundom en gudoml. kraft med besynnerl. glädje i mit hjerta och önskade af hjertat at wara et rätt guds barn. Såsom åren hos mig tiltog så måtte jag och bli warse at förderfwet tiltog. Jag fick lust til wärlden men dock under stor oro. Jag sökte ofta at få wara i en rymme och gråta och bad den K. Guden at han dock wille förbarma sig öfwer mig. Men tillika förföll jag derpå at sjelf blifwa bättre och råkade in i egit wärkande; mit begär war dock at blifwa salig; men det gick alt under stor hjertans oro. Då jag första gånge gick til den H. Nattwarden war min oro än större efter jag ej war wiss på at jag gick wärdeliga dertil. Sedan föll jag i en stark sjukdom. Under den samma kände jag Frälsns närhet helt besynnerln och hade då häldre welat gå hem til Frälsn än åter bli frisk. Någon tid derefter sedan jag
"}},{"id":25170,"page":"page 2","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_07-2.jpg","transcription":{"id":2073,"text":"sedan jag war frisk föll mig in som hade Frälsn sagt til mig: Jag är dören jag är wägen Sanningen och Lifwet”. detta styrkte mig helt besynnerligen. Wid de många nådebesöken som jag är farit af Frälsn på mit hjerta måste jag besynnerligen undra öfwer Hans stora Tålamod och långmodighet som han har haft med mig arma. En gång mot Julehögtiden då jag gick ut i staden såg jag på gatorna många fattiga människor som tiggde at få något til Helgedagarne då bad jag Frälsaren at han ock til Helgedagarne wille gifva mig något sådant som kunde fästa hans hjerta wid hans hjerta; och då jag på Juledagen kom i kyrkan söngs det verset: “Lofwat ware du Jesu Christ” då jag hörde detta sjungas wardt mit hjerta så intagit af Frälsn at jag ej wiste huru mig war; det war mig så som wore jag i Himmelen. Från den Tiden kom jag in i nogare umgänge med Frälsn. Likaså gick det mig wid Påska tiden. Jag tänkte: Ack K. Frälsn! wille du så möta mig i andanom som du synligen mötte Mar. Magdal.! och det wederfors mig så warwid jag hade en salig känning. Wid alt detta må jag dock undra öfwer den K. Frälsns stora tålamod med mig arma barn. Så långt går hennes egna skrifna berättelse. Man kan säga om henne at hon war en stilla själ; hon war af få ord och talade ej mycket. Hon war ganska fridsam och kärlig. Hon kunde sin salighet
"}},{"id":25171,"page":"page 3","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_07-3.jpg","transcription":{"id":2074,"text":"lighet och hade ringa tankar om sig sjelf. Hennes största nöije war när hon war i umgänge med sina Systrar. Hon war mycket sjuklig emedan hon i några år haft lungsot men har derwid dock godt uppe; men nu på et års tid har hon ej kunnat gå utur huset den 4de Mart: måtte hon läggas till sängs. Hennes trånad och längtan war at få gå hem til Frälsn. Under sin sjukdom war hon tålig och stilla. På hennes hemfärds dag bad hon sin broder wår K. Br. Mich. Deber at han wille be Magister Andrén komma til henne emedan hon längtade mycket efter den Heliga Nattwarden. Sedan sade hon til sin Swägerska: Min Syster! Mina ögon blifwa så mörka at jag nästan ej kan se. Då nu Mag: Andr. kom talade hon ganska syndareaktigt om sit hjertas tilstånd med honom och han tröstade henne på et Evangeliskt sätt och efter hållit skriftermålstal meddelade han den H. Nattwarden. Då han war bortgången såg man at det hastade til hennes ändalyckt. Systr Pihl hämtades til henne och där woro jämnwäl några andra Systr tilstädes. Sr. Pihl söng henne några hemfärds versar; och nu der det verset: Som skjöld dig uppenbara wid ändan af all nöd .\\/. Afsomnade hon ljufligt uti sit 53die År. Hennes lik hade en behagelig blick.
"}}]},{"id":40008,"author":{"id":40008,"name":"Regina Charlotta Dref"},"start_date":null,"end_date":null,"date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25172,"page":"page 1","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_08-1.jpg","transcription":{"id":1534,"text":"Regina Charlotta Drefs sista Sista Stunder i StoraHustrun Ulrica Lovisa Daleskölds Lefnadslopp som slöts den 2 junii 1799.
Hon har om sig sielf icke upteknat något; men hennes efterlefwande har för sin pligt at i korthet nämna upteckna hennes lefnad.
Hon war födden 25 nov. 1750. Hennes fader war Capitainen wid Dalregementet och Riddaren af Kongl. Swärds. orden Samuel Birgerson Elfving och modren Johanna Adlersparre. Hennes första upfostran besörgdes i daleorten på fadrens Egendom Bäcka och Fredshammars- Bruk i Österdalarne och Orsa Socken; men sedan vid 13 års ålder hölts hon tillika med sin äldre Syster i pension i Stockholm hos en alfvarsam Gouvernante fru Bäckman i några år; hwarefter de bägge återhämtades och woro hos sina föräldrar intil 1765; då de bägge på en och samma dag på Bäcka gård trädde i ägtenskap Hedvig Elfving med då Lieutenanten sedan Capitainen vid Dalregementet samt Riddare Fredric von Knorring samt nu afledne Ulrica med då Krigsfiscalen vid Armeéns Flåtta Carl Johan Cadow sedan Institiane vid Samma Flåtta och Lagman Dalesköld som då hade sin station detta nygifta par begaf sig derefter til Stockholm och Skiepsholmen där mannen hade
sin Station och Boningsplats. Som nu mannen särdeles i sin ungdom warit mycket inveklad i verlden så så förde han också sin unga hustro som nyss fyllt 15 år uti sådane samqväm och sällskaper uti hvilka hennes med werldens glitter obekant hjerta snart kunnat i grund förderfvas. Til all lycka för dem bägge wille inkomsterne å den ena sidan icke förslå til en kostsam lefnad och å den andra inträffade at Skiepsholmsförsamlingen som gemenligen warit försedd med nitiska och om Christi rikes förökande bekymrade lärare den tiden hade en Kyrkoherde Giers som med mycken wälsignelse utförde sitt Embete och hade en särdeles gåfwa at i enskilte samtal komma enom på hiertat. Dennne ärewördige och Käre mannen besökte några gånger den unge Krigsfiscalen och hans ännu yngre hustro; och detta besök jemte hans predikningar och exemplariske lefnad gjorde det intryck hos det unga gifta paret särdeles hos vår hemgångna Syster at hon började snart inse fåfängligheten och skadan af werldens likställighet.
"}},{"id":25179,"page":"page 3a","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_09a-3.jpg","transcription":{"id":2048,"text":"men då de flyttade til Finnland hwarest mannen blefven Institiarus och ledamot i Öfverrätten vid armeéns flåtta som hade (sitt) på Sveaborg sitt Hufwudbefäl och läge öppnades likasom en ny werld för detta gifta folck. man skulle nu lefwa ibland de förnämare af Krigsbefälet och denas fruentimer. Förströelser förekommo af många slag. Werldens likställighet blef deraf likasom en nödwändigh fölgd. De goda intryck ifrån barndomen förswunno wäl ej alldeles men blefwo efterhand mer och mer matta. Man hörde sin til den den utwärtes ärbara werlden som wäl icke offenteligen föraktade religion men likwäl deraf hade föga eller ingen känning i hiertat. Detta warade ifrån 1770 intil wårtiden 1773- då de flyttade ifrån Finnland til Sverrigen och ofwannämde Bruksegendom i Österdalarne hvarest emedlertid eller 1772 om hösten Systren Ulricas fader aflidit och hans efterlemnade Enka eller Daleskölds och dess hustros svärmoder och moder påkallat ders när=
"}},{"id":25180,"page":"page 4a","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_09a-4.jpg","transcription":{"id":2049,"text":"närvaro. Hennes ästande förblef sedan med sin man dels dalorten dels i Helsingeland intill 1780 då hennes man inkallades til Stockholm sosom tienstgiörande. 1781 flyttade hon med sin dotter Charlotte som föddes 1774 i Januar . på Backa i Dalarne til sistnämde ort: hwarest mannen först och hon kort efter igenom 2nne rätt kära anhörige kommo i bekantskap med denna Brödra församling. Däruti fant hon alt mer och mer mycken tilfridsställelse samt sluteligen och särdeles efter sin dotters bortgång ur tiden blef alt mer och mer indragen och fant i Evangelii ord i böner och åkallan i synnerhet i den heliga nattwardens begående den styrcka och bistånd emot ala werldens beswärligheter så at hennes gång war jemn intil hennes lefnads slut. När hon några dagar innan sin (bortgång) hemgång hade jemte sin man blifwit delaktig af den heliga nattwarden yttrade hon sig: Nu är jag rätt nögd.
Hennes plågor woro rätt stora af den öppning som skedt de sista dagarne; men när henne förelästes åtskillige verser utur sångboken war hon derunder så stilla som hade hon hade
hon icke haft den minste smärta.
kort d. 22 junii 1799. blef andedrägten alt kortare; men hon emottog willigt de förordnade medicamenter intil kl. 6 om aftonen då hon med sagta röst vägrade all medicin. Kl. inemot 7 samma eftermiddag afsomnade hon stilla under det mannen med strida tårar afläste välsignelsen öfwer henne.
Wår K: Hierta Agnes Enroth år 1724. 26. Jan. Född i Wästergöle och Swnjunga hwarest hennes fader är Pastor. Hon kände redan i sin spädaste ungdom Guds Andas rörelser och war ganska ofta förlägen om sin salighet. Under sådan angelägenhet bad hon ofta Frälsaren dels allena dels med sinna Systrar som äfwen woro af samma sinne. På sitt 13. år när hon en gång war allena med sin Systrar trädde Frälsaren för hennes Hierta och hon bekom en häftig längtan att hel och hållen warda hans med Kropp och Själ denna drift att aldeles lära känna sin Skapare och Försonare förökte sig dageligen och Lammet som hade hennes Siäl kär gaf henne den försäkran att hon skulle finna det i den H. Nattwarden hwarefter hennes Hierta så häftigt längtade strax där på kom hon till åtnjutande af Sacramentet hwar wid hennes Hierta wardt outsägeligen intagit då hon ifrån den stunden blifwit i den wisshet att hon hel hörde Frälsaren till Efter någon tid hörde hon om upwäckelsen i Götheborg då hon fick en stor åstundan att lära känna de Siälarna hon hade dock aldra hälst welat komma till Stockholm men såg sig ännu intet tillfälle därtill där före bad hon Frälsaren barnsligen han måtte bana wägen för henne att komma dit strax där på fick hon låf att på några dagar besöka de upwäckta Siälar i Götheborg där hon då blef bekant med Syskonen Werwing och Becklinds och uptäckte för dem sitt Hiertas
"}},{"id":25183,"page":"page 2","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_10-2.jpg","transcription":{"id":2068,"text":"åliggande wid sin återkomst fant hon att Frälsaren hade sörgt för henne och berätt henne wäg att komma till Sykonen emedan hennes Fader befant sig i sådana omständigheter att han eij kunde behålla alla sina Barn hemma hos sig och förestäldet derföre bägge sina älsta Döttrar att begifwa sig i tienst wilket wår K: Agnes med tacksamhet emottog af den Kära Frälsaren Hon giorde sig då färdig till resan 1745 och kom med en ganska god Lägenhet till Stockholm där hon sig först några weckor så uppehölt men kom där på genom Syskonen Werwings bemedlande till frökn Strömfeldt i tienst för Kammar Jungfru i hwilket hus hon feck mera tillfälle att blifwa bekant med Syskonen och höra om Lammet och hans sår Frälsaren bewiste sig ock ganska nådig på hennes Hierta så att hans blodiga Matergestalt wardt hennes enda sak hennes stilla och hierteliga wandel giorde henne kär hos hwar man wår K: Agnes kände att hon icke war af denna werlden utan hörde till församlingen hwilket blef henne dageligen i hiertat wigtigare och oumbärligare hon war wan att göra alla sina saker med lammet och så anbefalte hon honom och detta som äfwen då hörde henne nådeligen bewiljade hennes begäran och efter ärhållit bifall af föräldrarna som jämte 7. syskon och äro deres gaf henne till fälle med systren Becklind 1749. att komma till församlingen uti Herrnhag
"}},{"id":25184,"page":"page 3","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_10-3.jpg","transcription":{"id":2069,"text":"Frälsaren har för hennes ankomst till Församlingen redan giort ganska mycken nåd med hennes hierta; men det oagtadt ansåg hon sig dock för den slätaste och berättade sitt lefwernes omständigheter med en sådan upriktighet att man hennes hierta däraf strax kunde finna hon sade ständit hon kunde det aldeles icke begripa hwarföre Frälsaren henne då hon kände sig så ganska arm och slät så ömt älskade och fram för alla sina syskon ut walt och bragt till församlingen och det skedde altid under många tårar Frälsaren bewiste henne och den nåden att hon på det samma året 1749. wardt uptagen i församlingen hwilket war henne rätt besynnerligen wigtigt att wara en lem af frn synliga Kropp. Hennes Kärlek och hängande wid sin sårade brudgum af hwars sår hon sig uppe hölt blef alt häftigare och det dageliga åtnjutandet af hans Kött och Blod giorde hennes längtan efter nattwarden drägelig.och så lefde hon i ett brudagtigt umgänge i stillhet med det K: Lammet. 1750. den 11. Nov. kom hon till Hhuth Si Diar. 1750. 45. 11 Nov. 1751. d. 28. Febr. kom hon till den lyckan hwar efter hon så mycket gråtit neml att warda delagtig med församl och hans Kött och Blod i Communion hwilket giorde hennes hierta för Bögelse och Kärlek bort smält. ifrån den tiden hade hennes hog eij annat att mera uppe hålla och syselsäta sig med än det enda behaga sin brudgum hennes hierta och siäl war ock wärkel. mer hos honom än här hon war en san Prästinna för sitt fädernes land och för sitt Chor hwilket hon dageligen
"}},{"id":25185,"page":"page 4","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_10-4.jpg","transcription":{"id":2070,"text":"och stundeligen lade frns på hiertat hwar före hon ock öfwer alt blef älskad förledne höst befant hon något af Hectic hos sig hos sig men friden som hon åtnjöt i Jesu får stärkte och hennes hydda och giorde hennes omständigheter drägeliga. A 26 Jan. 1753. kom hon i siuk stufwan då hennes hyddas afmattande så till tog att hon strax blef sängliggande. Hennes siäl fant nu outsägelig frögd af det hon hoppades snart få se sin käresta med hwilken hon war dag och natt syselsatt hwilken och upfylte hennes phantasier el sinnes före ställningar. Hon talade ganska litet och när hon up lät sin mun så war det om hennes brudgums outsägeliga skönhet som hon sig och för sina kammerater på det aldra käraste före målade. i sin sweda giorde hon sina nytta af hans passion och wederqwickte sina swidande lemmar på hans sårade lemmar. När hennes myckna hostande wille en gång blifwa henne för swårt önskade + hon sig hafwa en god natt som dock eij skedde hon slumrade där på in då det kom henne före att Frälsaren sade till henne hon skulle tycka om sin hosta och där med wara till frids emedan det förgänggeliga där igenom mer och mer för swan och hennes hydda mer och mer blef färdig. och ifrån den stunden tyckte hon af alt hierta om sin siukdom. wid till fälle då hon begynte lägga s. och då hon någon tid har legat börjad huden gå af hennes kropp. Där wid betrakade hon den sargade
"}},{"id":25186,"page":"page 5","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_10-5.jpg","transcription":{"id":2071,"text":"rykgen som så med blods droppar war öfwer full så snart hennes ögon föllo igen war det henne som kunde hon sina sårade ben på den samma förfriska och så blef ingen lem på hela marter lekamen öfrig som hon icke hade sin betraktelse öfwer besynnerligen woro de genom bårade händren då ganska kär för henne hon sade: de af grafwens dunst och blod drypande händer måste mig dageligen absolvera och frigöra,
Inga kan wäl i sanning säga att hon war ett utwalt hierta och en lyckling lärjunginna emot den H. Anda som gaf henne mycken och grundelig uplysning i hela Guds Familie ty med hwad hiertans känning hon uttryckte sig öfwer den öma gemenskapen med Treenigheten och i genom hennes sköna tal som hon fram förde i det ämnet kan man eij utsäga hon frögdade sig obeskrifweligen på marter wekan hon trodde att hon då skulle komma till sin aldrakäraste brudgumme och wara tillika med honom ett lik Ack! sade hon swett dropparna som på oljobärget för min skull trängt sig utur hans kropp skola smörja mina ben och göra dem färdiga blod och wattn strömmen måste aldeles utgiuta sig öfwer mig och mitt aldra käraste lam måste så widt öpna sin sida at iag på en gång kan fara där in. Hon blef alt swagare men hennes siäl alt muntrare hon wille ouphörligen höra siungas öfwer Frälsarens passion hwar till hon siälf gaf werser som hon upläste
"}},{"id":25187,"page":"page 6","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_10-6.jpg","transcription":{"id":2072,"text":"sista ons dagen såg man och hon kände det sielf att hon nu snart skulle göra sin hemresa hon bad sina systrar de skulle efter hennes hemgång hälsa hella sitt K: Chor. och i gemen hela den saliga lamms Familien hon wille ock det uträtta på sin sida hos brudgummen uti hennes sidsta halfa tima sade hon: ach huru outsägeligen wäl det är mig i mitt hierta och huru sött iag hwilar i min brudgums armar! och i sidsta minuten med brutna ord. Hans Kropp som för mig sårad är min Kropp och Siäl gör ren och skär
Och så flög hennes siäl under hennes Chors och församlingens wälsignelse salig och glad i sin ewiga manns öpnade sida under de orden: Nu kan din mun utblåsa uti din brudgums sköt.
Sin dödeliga lefnad har hon bragt på 29. året till 3. månader.
"}},{"id":25188,"page":"page 7","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_10-7.jpg","transcription":null},{"id":25189,"page":"page 8","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_10-8.jpg","transcription":null}]},{"id":40011,"author":{"id":40011,"name":"Carl von Eriksparre"},"start_date":"1721-01-01","end_date":"1800-12-31","date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25190,"page":"page 01","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-01.jpg","transcription":null},{"id":25191,"page":"page 02","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-02.jpg","transcription":null},{"id":25192,"page":"page 03","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-03.jpg","transcription":null},{"id":25193,"page":"page 04","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-04.jpg","transcription":null},{"id":25194,"page":"page 05","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-05.jpg","transcription":null},{"id":25195,"page":"page 06","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-06.jpg","transcription":null},{"id":25196,"page":"page 07","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-07.jpg","transcription":null},{"id":25197,"page":"page 08","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-08.jpg","transcription":null},{"id":25198,"page":"page 09","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-09.jpg","transcription":null},{"id":25199,"page":"page 10","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-10.jpg","transcription":null},{"id":25200,"page":"page 11","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-11.jpg","transcription":null},{"id":25201,"page":"page 12","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-12.jpg","transcription":null},{"id":25202,"page":"page 13","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-13.jpg","transcription":null},{"id":25203,"page":"page 14","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-14.jpg","transcription":null},{"id":25204,"page":"page 15","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-15.jpg","transcription":null},{"id":25205,"page":"page 16","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-16.jpg","transcription":null},{"id":25206,"page":"page 17","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-17.jpg","transcription":null},{"id":25207,"page":"page 18","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-18.jpg","transcription":null},{"id":25208,"page":"page 19","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-19.jpg","transcription":null},{"id":25209,"page":"page 20","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-20.jpg","transcription":null},{"id":25210,"page":"page 21","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-21.jpg","transcription":null},{"id":25211,"page":"page 22","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_11-22.jpg","transcription":null}]},{"id":40012,"author":{"id":40012,"name":"Ole Haggrens"},"start_date":"1782-01-01","end_date":null,"date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25212,"page":"page 01","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-01.jpg","transcription":null},{"id":25213,"page":"page 02","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-02.jpg","transcription":null},{"id":25214,"page":"page 03","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-03.jpg","transcription":null},{"id":25215,"page":"page 04","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-04.jpg","transcription":null},{"id":25216,"page":"page 05","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-05.jpg","transcription":null},{"id":25217,"page":"page 06","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-06.jpg","transcription":null},{"id":25218,"page":"page 07","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-07.jpg","transcription":null},{"id":25219,"page":"page 08","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-08.jpg","transcription":null},{"id":25220,"page":"page 09","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-09.jpg","transcription":null},{"id":25221,"page":"page 10","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-10.jpg","transcription":null},{"id":25222,"page":"page 11","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-11.jpg","transcription":null},{"id":25223,"page":"page 12","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-12.jpg","transcription":null},{"id":25224,"page":"page 13","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-13.jpg","transcription":null},{"id":25225,"page":"page 14","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-14.jpg","transcription":null},{"id":25226,"page":"page 15","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-15.jpg","transcription":null},{"id":25227,"page":"page 16","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_12-16.jpg","transcription":null}]},{"id":40013,"author":{"id":40013,"name":"Grotin"},"start_date":null,"end_date":null,"date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25228,"page":"page 1","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_13-1.jpg","transcription":{"id":1565,"text":"En Berättelse om S. Grotins Saliga siukdom och död.
Sedan wår saliga syster Grotin efter wår Guds nådi= ga wilja tilbringat 15 weckor under beständig krops smärta utan at kunna åtnjuta någon mat och således utstått mera än en martyr frågade jag henne en gång: om hon intet ibland kende nogot anfal til otolighet? Derpå hon swarade: neij det kan jag intet säja; jag känner wäl denna hyddans bräcklighet men mit hierta ker åt lammet. Wi sungo och budo med henne några gånger då hon derpå ganska hiertel. talade om den salighet hon åtnjöt uti Jesu Sår utan
"}},{"id":25229,"page":"page 2","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_13-2.jpg","transcription":null},{"id":25230,"page":"page 3","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_13-3.jpg","transcription":null},{"id":25231,"page":"page 4","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_13-4.jpg","transcription":null},{"id":25232,"page":"page 5","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_13-5.jpg","transcription":null},{"id":25233,"page":"page 6","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_13-6.jpg","transcription":null},{"id":25234,"page":"page 7","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_13-7.jpg","transcription":null},{"id":25235,"page":"page 8","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_13-8.jpg","transcription":null}]},{"id":40014,"author":{"id":40014,"name":"Juliana Lovisa Ike"},"start_date":"1712-01-01","end_date":"1798-12-31","date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25573,"page":"page 01","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_14-01.jpg","transcription":{"id":1566,"text":"Den salige Brodern Christian Gotthelf Ike war född i Deutsch-Ossig i Öfre Lausitz den 1 Sept. 1710. Hans Fader som då war Pastor derstädes blef sedan kyrkoherd uti Löslin i Hinter- Pommern. Hans Moder war en dotter af Mag. Sasl. Hausdorf Pastor i Bernstadt.
Altifrån det 13de året kände den salige Brodern Nåderörelser i sit Hier ta. Men wid tiltagnade ålder blef han af sit fördärf öfwerwäldigad. Han reste til Universitetet i Jena lade sig i synnerhet på grekiska språ ket och wann däruti en stor färdighet. Förmedelst sit Philosophiska Studium hade han snart råkat i twifwlsmål om allting; så framt icke Guds goda hand fört honom tilbakas från denna farliga willo wägen. Han kom i mycken oro öfwer sit tilstånd; men då han en gång behjertade wår Frälsares Tal i Luc 7. 36-48 blef han med en sådan gudom elig kraft försäkrad om sina gärnin gars förlåtelse at hans hjerta der wid försmälte i otaliga tårar. Efter någon tid råkade han i mycken oro
"}},{"id":25574,"page":"page 02","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_14-02.jpg","transcription":null},{"id":25575,"page":"page 03","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_14-03.jpg","transcription":null},{"id":25576,"page":"page 04","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_14-04.jpg","transcription":null},{"id":25577,"page":"page 05","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_14-05.jpg","transcription":null},{"id":25578,"page":"page 06","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_14-06.jpg","transcription":null},{"id":25579,"page":"page 07","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_14-07.jpg","transcription":null},{"id":25580,"page":"page 08","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_14-08.jpg","transcription":null},{"id":25581,"page":"page 09","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_14-09.jpg","transcription":null},{"id":25582,"page":"page 10","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_14-10.jpg","transcription":null}]},{"id":40015,"author":{"id":40015,"name":"Pastor Heinr. Georg Gerner"},"start_date":"1717-01-01","end_date":"1800-12-31","date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25236,"page":"page 01","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-01.jpg","transcription":{"id":1529,"text":"Den sal. Brodren Heinr. Georg Gerner hemgången i Christiansfeld den 13 Martii 1800 har om sig efterlemnad följande Berättelse: Jag är född den 6 Oct. 1717 i Wiborg i Jütland hwarest min Fader war Borgmästare. Både han och min Moder bemödade sig at upfostra mig sorgfälligt och christeligen. Uti den stora Eldswådan i Wiborg lades mina föräldrars hus gård och hela förmögenhet innom en kort stund uti aska. Mig förde man jemte några få ur huset räddade saker uti domkyrkan; men hwilken ock snart i lågor antändes. Här hade jag snart kunna förlora mit lif om ej min Syster med tilhjelp af en främmande Man hade frälst mig hälst det af Taket smälta Blyet redan nedrägnade. Den föstnämde tiltalte mig wid detta tillfälle mycket eftertryckeligen och förmante mig at allenast lefwa för Gud i denna werlden. År 1731 dog min fader och året derpå äfwen min Moder; men min Syster war redan året förut flyttad til min Farbroder i Tönsberg i Norige.
"}},{"id":25237,"page":"page 02","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-02.jpg","transcription":{"id":2032,"text":"Då jag nu som et annat fader - och moderlöst barn utan slägt utan hjelpemedel och utan upsigt gick omkring i Staden rörde Gud dåwarande Biskop Trellunds hjerta at han om morgonen efter min Moders begrafning lät kalla mig til sig samt tilböd mig sit bord och öfriga Understöd til alla delar; och han såwäl som hans swåger Mag. Treschow hwilken såsom privat man uppehöll sig i hans hus och bägge woro gudfrucktige Männer hafwa werkeligen så troligen wårdat sig om mig at jag aldrig kan förgäta dem. Et halft år förrän jag skulle resa til Universitetet i Köpenhamn dog Biskopen. Jag war altså återigen utan alt Understöd och ehuru stor min lust war at studera insåg jag likwäl icke hwarifrån Kostnaderna skulle bestridas hälst hela min Förmögenhet bestod uti några få Riksdalrar. Men Gud drog åter en nådig försorg för mig. Ty knappast war jag år 1736 kommen til Köpenhamn så erhöll jag för 3 års tid det Walkendorpiska Stipendium af 60 Rdr.
"}},{"id":25238,"page":"page 03","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-03.jpg","transcription":{"id":2033,"text":"Jag anwände genast 10 deraf til nödwändiga Böcker. Men då jag nu lätteligen kunde inse at mina öfriga Rd ej utom en noggran hushållning skulle wara tilräcklige til mina öfriga behov för et helt års tid; så beslöt jag at dageligen nöja mig med Commiss bröd och några koppar The watten. Om söndagen plägade jag spisa hos nära Slägtingar til middagen och den goda Måltid jag då hade måste styrka mig för hela weckan. På sådant sätt halp jag mig ej allenast fram utan skuld; utan detta lefnads sätt hade ock den goda följd at jag som hela den tiden då jag war hemma och åtnjöt min Föräldrars och Wälgörares goda Bord war mycket sjuklig* nu mera befann mig fulleligen frisk och wiste af ingen opasslighet. Efter et års förlopp erhöll jag ej allenast fri mat oc dryck utan äfwen ock flera Stipendier så at jag i det yttre ej mer behöfde lida någon nöd. Widkommande min indre gång så hade jag wäl under mina sednare Skole=år i Wiborg erfarit många rörelser på mit hjerta så at jag ej kunde upföra mig såsom andra Skolgåssar och blef derföre hållen för from och pietistisk.
_____________________________________________________________________
*och måste nästan hwart år utstå häftiga sjukdomar.
"}},{"id":25239,"page":"page 04","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-04.jpg","transcription":{"id":2034,"text":"Men Synden hade likwäl öfwerhand i mit hjerta. Uti Köpenhamn blef det mig efter et samtal med någon först klart at Frälsaren ännu feltes mig oagtadt all min inbillade fromhet Jag tilbragte deröfwer mina nätter med tårar och snart lärde jag känna Frälsaren såsom det också för mina Synder slagtade Guds Lam. Nu gick jag en lång tid salig och förnöjd uti stillhet för mig samt uti känslan af min stora owärdighet men wek smånigom af ifrån den enfaldiga spåret och råkade in i egen werksamhet. Då jag en gång begärde råd af den bekante Professoren Ewald angående min tilkommande gång gaf han mig til swars: “Ack gifwen I Ert hela hjerta åt Frälsaren så behöfwen I icke söka något i werlden utan man skall söka Er.” Jag fann händelse wis en tryckt Beskrifning om Herrnhut och sedan jag flera gånger genomläst densamma tänkte jag: Min Gud gifwes således et folck i werlden som ännu har så mycken likhet med de Apostoliska Församlingarna! Til det folcket wille jag ock höra! Jag blef derefter bekant med Bröder och en af dem tog mig med sig uti en liten Samling hos den sal. Brodren Praetorius hwarest jag ock fick se den salige Brodren
"}},{"id":25240,"page":"page 05","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-05.jpg","transcription":{"id":2035,"text":"Leonhard Dober. Altsammans behagade mig rätt wäl likwäl hade jag ännu betänkande at träda i närmare Förbindelse med Bröderne. En gång då jag hade warit til Nattwarden kom jag om aftonen uti et djupt eftersinnande öfwer min gång föll ned på mina knän och bad Frälsaren enträgit at wisa mig hwarpå det kommer an at hos mig ännu förefölle så många Omskiften och då hette det: Derifrån emedan du ännu aldrig har öfwerlemnat Frälsaren ditt hela hjerta. Jag gjorde detta nu under tusende tårar och bad honom om Nåd at kunna blifwa honom trogen och endast lefwa för honom i werlden. Som knappast hade jag mycket tröstad stått up så blef mig Brödernas Sak helt klar hwarpå jag under sjelfwa Bönen ej hade tänkt och alla mina Betänkligheter woro förswundna. Nästföljande morgon gick jag til Broder Praetorius och bad honom om närmare bekantskap jag kom också snart uti et Sällskap och åtnjöt ifrån samma tid många Saligheter ibland Bröderne. Detta upwäkte hos mig en drift at gå til sjelfwa Brödra=Församlingen. Men jag kunde ännu icke blifwa helt wiss derom. Då jag nu en gång hade gådt ut at spatsera för mig allena föll jag på mina knän ned för Frälsaren
"}},{"id":25241,"page":"page 06","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-06.jpg","transcription":{"id":2036,"text":"och bad honom hjerteligen at han wille skänka mig klarhet i denna Saken men äfwen et enfaldigt och hörsamt hjerta at åtlyda hans wilja. Sedan slog jag up en Lösen för mig den hette:” War tröst och oförfärad och gör det. Det utföre han: Gud Fader Guds son och den Hel. And!” Nu war mit Beslut fattat och all twekan mer fördrifwen. Jag blef likwäl ännu et år i Köpenhamn och antog en Catechet=Syssla wid Fru Kyrkan likwäl ad interim; hälst jag ej wille låta binda mig utan wäntade altid på et godt tilfälle at få komma til Församlingen. Då nu min Farbroder den bekante prosten Gerner uti hwilkens hus jag då tillika med min Syster uppehöll mig hade beslutit at skicka sina 2 Döttrar uti Barna=Anstalten til Herrnhag; så föreslog han oss at beledsaga dem dit hwilket för oss war et önskeligt tilfälle. Men wi måste för at undgå upmärksamhet taga en lång omwäg reste derföre först til Norige sedan til Amsterdam och derifrån til Herrnhag hwarest wi den 23. Sept. 1743. lycligen ankommo. Jag fick min första plats i Marienborn och sedan jag til min stora glädje fått låf at blifwa qwar blef jag den 4 Januariii 1744 uptagen i Församlingen i Herrnhag och kom med henne den 13 Aug. samma år til
"}},{"id":25242,"page":"page 07","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-07.jpg","transcription":{"id":2037,"text":"första åtnjutandet af den Hel. Nattwarden. Härifrån kom jag med Seminario och Barna=Anstalten til Lindheim hwarest jag hos Barnen hade en egen men Salig Schola emedan jag helt ensam hade at förestå en Stuga af de minsta Barnen. År 1745 kort före den 13. Aug åt hwilken dag jag redan länge förut hade fröjdat mig blef jag kallad til Ordinarius i Marienborn och fick af honom updrag at gå til Hollsten för at göra flitiga besök hos de i detta Land och i Fuhnen med oss bekandta Präster och andra Syskon. Nästföljande morgon måste jag redan i sällskap med Br. Grasman til fots begifwa mig på wägen dit hwilket i början wäl föreföll mig beswärligt men gick derefter rätt wäl för sig. År 1747 reste jag med Syskonen Grasmans til Synoden i Herrnhag blef där antagen til Acoluthie och flyttade sedan med Pädagogio til Grosshennersdorf hwarest wi i Nov. 1748 ankommo. Jag höll ännu en lång tid fast wid det tänkesätt som war rådande i Herrnhag wid min warelse derstädes och lät mig af ingen menniska bewekas til ändring häruti emedan jag höll det för det rätta til dess en gång den wersen igenomträngde mit hjerta med djupt Intryck: “O hur gråter nu mit hjerta öfwer Jesu Död och Smärta!
"}},{"id":25243,"page":"page 08","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-08.jpg","transcription":{"id":2038,"text":"Då öpnades mina Ögon och jag insåg Fara hwaruti jag hade kunnat störta mig så framt icke en osynlig Guds Hand hade bewarat och uppehållit mig. Då den Sal. Grefwen Christian Renatus v. Zinzendorf år 1751 för sista gången kom til Herrnhut tog han mig dit til sig för at wid skrifwande gå honom til handa. Wid denna tid war det som han gemenligen sent in på nätterna förfärdigade de bekanta sköna Bot=Sångerna. Och då jag dag och natt war omkring honom och han skänkte mig hela sit Förtroende; så hade jag jag i hans sällskap en oförgätelig salig tid. Uti hans sista Bref hwilket han kort före sin hemgång år 1752 skref ifrån London til Lediga Bröderna i Herrnhut erhöll jag en kallelse at wara led. Brödernas Chor=Hjelpare och äfwen at betjena Barna=Anstalten i Niesky. Til slut af året kallades jag til led. Bröder Synoden i London - en Salig tid för mit Hjerta! - År 1754 kallades jag til Led. Brödernes och Gåssarnes Chor Hjelpare i Pädagogio i Hennersdorf; den 5 Jul. 1756 ordinerades jag til Diaconus och den 12 Maij 1758 til Presbyter. Uti Julii månad samma år kom jag såsom Chor Hjelpare för Led. Bröderne
"}},{"id":25244,"page":"page 09","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-09.jpg","transcription":{"id":2039,"text":"til Seminarium i Barby. Strax derpå kom äfwen Grefwen ditoch antog sig de unga Studerande Bröderne til mycken wälsignelse för dem. Uti Julii 1762 blef jag kallad til Herrnhut där Församlingen och Gifta Chor=Hjelpare=Embetet i Barby blef mig updragit til hwilken ända jag den 26 Julii blef förbunden til det Hel. Ägtenskapet med Led. Systren Christiana Gertrud Böehler. Den 4 Dec: 1964 skänkte oss Frälsaren en liten Son men den 9 samma Månad tog han min K. Hustru hem til sig och Barnet följde henne efter samma afton. Jag flyttade nu wid början af följande år 1765 uti Enklingarnas Chorhus i Herrnhut anstäldes strax derpå såsom Protocollist wid därvarande Directorium och antog mig tilika Enklingarne såsom deras Chor=Hjelpare. Derefter åtföljde jag Directorium til Slesiska Församlingarne och sedan öfwer Niesky Kleinwelke och Barby til Zeist och hade så dag som natt fullt up at göra. Den 5 Junii 1767 trädde jag för andra gången i Ägtenskap me Led. Systren Margr. Elis. Duvernoy och reste med henne til Ebersdorf dit jag fick kallelse såsom Församlings=Hjelpare.
"}},{"id":25245,"page":"page 10","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-10.jpg","transcription":{"id":2040,"text":"På Synoden 1769 updrogs oss at betjena den lilla Stads Församlingen uti Norden i Ost Friesland. Här hade wi i början många swårigheter at uthärda särdeles från derwarande Stads=Magistratens sida. Men Frälsaren halp oss på det nådefullaste igenom. Ellfwa år förblefwo wi helt muntra och friska och deltoga med tacksamhet i de wälsignelser som Frälsaren låter regera i sina Församlingar. Men sluteligen fastnade jag uti en swår sjukdom och midt i densamma fick jag år 1780 en kallelse til Neuwied för at där förestå gifta Chor= och gemensamt med Br Risler Församlings=Hjelpare Embetet. På Synoden 1782 blef jag kallad til Stockholm at betjena därwarande Societet. Uti Dec. samma afreste wi ifrån Neuwied och ankommo efter en långsam och beswärlig Resa den 5 Febr. 1783 öfwer Christiansfeld och Götheborg til Stockholm. Jag gick icke mycket gerna dit; men kunde likwäl icke annat än åtlyda min K. Herres anwisning och det har icke ¨ångrat mig hälst jag derstädes oagtadt all min armod åtnjutit så mången oförtjent Nåd äfwen
"}},{"id":25246,"page":"page 11","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-11.jpg","transcription":{"id":2041,"text":"och oförmodad glädje särdeles wid den oss allernådigst förundta Concessionen och Sals byggnaden och hwarwid de rönte Undren af wår K. Herres igenomhjelpande skola blifwa mig oförgätelige. Wi woro öfwer 7. års tid i Stockholm och åtnjöto Syskonens Kärlek och Förtroende. Men som jag wid min tiltagande ålder mer och mer blef warse mina krafters aftagande anhöll jag hos Unitets Älste=Conferencen at förunna mig en hwiloplats; men fick i dess ställe en kallelse til Christiansfeld såsom Församlingens Hjelpare hwarest wi ankommo den 16 October 1790. Ehuru jag är gammal och icke dogse til flerahanda Förrättningar anser jag det likwäl såsom en särdeles nådig styrelse af min K. Herre at han uti detta Landet hwarest jag år 1745 och 1746 med tårar ganska ofta har bedt honom at han här en gång wille samla sig en Bröder=Församling hwilket wid dåwarande widrighet emot Brödrene ej stod at förwänta har täckts låta mig se en så talrik Församling härstädes och förmodeligen
"}},{"id":25247,"page":"page 12","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-12.jpg","transcription":{"id":2042,"text":"äfwen förunna mig den lyckan at få lägga mina ben till hwila på härwarande Guds Åker. Ja wad Omöjeligt synes för oss det är det aldraringaste af Hans mark. När Menniskor tilspärra så öpnar han. Til slut måste jag om min Lefnadsgång hufwudsakeligen säga detta: Me hwad tålamod nåd och huldhet har icke min Förbarmare ledsagat mig; jag skall i Ewigheten ej nog kunna tacka och tilbedja honom derföre! - Så wida den Sal. Brodrens egen upsats. Wår Salig. Broder ankom härstädes mycked tröttad af den långa Resan och ingen hade wid den tiden kunnat tänka at han intil 10de året skulle tjena härwarande Församling. Men som han ägde en ganska sund Kropps=Constitution repade han sig snart åter och åtnjöt intil sin höga ålder en så god hälsa at en och hwar måste förundra sig öfwer hans werksamhet. Men ifrån 2 år tilbaka föll det likwäl andra til äfwentyrs mer än honom sjelf i ögonen at åldren ganska mycket förswagade såwäl hans sinnes som kropps
"}},{"id":25248,"page":"page 13","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-13.jpg","transcription":{"id":2043,"text":"krafter. Han hyste et troget sinnelag för Frälsarens sak och härwarande Församlings wälgång låg honom mycket om hjertat; af denna orsak kunde han ock när något blef kunnigt som efter hans Insikt ej war rätt wisa en Ifwer som ej altid på bästa sättet uptogs. Men kände man hans hjertas werkeliga mening; så måste man ej allenast ursägta utan ock älska honom. När han förtrogne Wän och Medarbetare den Sal. Brodren Fruaust för sin öfwerhand tagande sjuklighets skull måste ledlägga sit Embete torde han ock wäl hafwa tänkt deröfwer om icke han wid sin höga Ålder äfwen borde göra detsamma; men han försäkrade tilfälligt wis at han i sit hjerta ej hade Frimodighet dertil; wäl kunde han ej mer uträtta mycket men han wille desto flitigare bedja til Frälsaren för härwarande Församling. På sin sista Födelsedag den 6 Oct. förledit år tog han i den wissa öfwertygelsen at det skulle wara den sista här neder i wisst afseende såsom afsked af Älste Conferencen. Han tackade för all honom bewisad Kärlek och Tålsamhet
"}},{"id":25249,"page":"page 14","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-14.jpg","transcription":{"id":2044,"text":"ock war ganska kärlig emot en och hwar i synnerhet så at det skall blifwa oförgäteligt för alla närwarande. I från samma dag har han ej heller mer kommit ur huset utan har oftast för ständigt tiltagande krämpor hwartil under tiden en Feber jämte en smärtfull tryckning i Underlifwet slogo sig måst hålla sig wid Sängen. För wid pass 4 Weckor sedan syntes hans Ändalykt wara mycket när. Då några Syskon af Älste=Conferensen låto förstå at de önskade få wara närwarande wid hans Hemgång* swarade han: Det wore för honom ännu icke afgjort at hans hemgång wore så när. Imedlertid hade han icke förgätit denna Önskan. Ty då han den 12 Martii efter en mycket orolig och beswärlig natt kände sig owanligt swag lät han sjelf bedja Syskonen af Älste Conferencen til sig. Och då de hade instält sig tackade han dem än en gång på det mäst rörande sätt för all emot honom bewisad kärlek. Wid den wersens sjungande: Mig i din Frid bewara blottade han sit gråa Hufwud uplyfte de sammanknäpte Händren med en trängtansfull Blick i högden och bad derefter sjelf om en Wälsignelse till
_________________________________________________________________________
*eller och taga et gemensamt Afsked af honom
"}},{"id":25250,"page":"page 15","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_15-15.jpg","transcription":{"id":2045,"text":"Sin Hemfärd hwilken ock tildeltes honom under en Salig Känning af Jesu nära Närwarelse. Det fördröjde likwäl intil den 13dä om Morgonen kl. 2 då han andedrägt under några Wersers sjungande afstadnade och hans själ gick öfwer i Sin Återlösares Armar sedan han lefwat härnedre uti 82 år 5 månader och 6 dagar.
"}}]},{"id":40016,"author":{"id":40016,"name":"Jonathon Briants"},"start_date":"1726-01-01","end_date":null,"date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25251,"page":"page 01","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-01.jpg","transcription":null},{"id":25252,"page":"page 02","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-02.jpg","transcription":null},{"id":25253,"page":"page 03","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-03.jpg","transcription":null},{"id":25254,"page":"page 04","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-04.jpg","transcription":null},{"id":25255,"page":"page 05","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-05.jpg","transcription":null},{"id":25256,"page":"page 06","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-06.jpg","transcription":null},{"id":25257,"page":"page 07","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-07.jpg","transcription":null},{"id":25258,"page":"page 08","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-08.jpg","transcription":null},{"id":25259,"page":"page 09","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-09.jpg","transcription":null},{"id":25260,"page":"page 10","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-10.jpg","transcription":null},{"id":25261,"page":"page 11","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-11.jpg","transcription":null},{"id":25262,"page":"page 12","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-12.jpg","transcription":null},{"id":25263,"page":"page 13","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-13.jpg","transcription":null},{"id":25264,"page":"page 14","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-14.jpg","transcription":null},{"id":25265,"page":"page 15","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-15.jpg","transcription":null},{"id":25266,"page":"page 16","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-16.jpg","transcription":null},{"id":25267,"page":"page 17","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-17.jpg","transcription":null},{"id":25268,"page":"page 18","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-18.jpg","transcription":null},{"id":25269,"page":"page 19","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-19.jpg","transcription":null},{"id":25270,"page":"page 20","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-20.jpg","transcription":null},{"id":25271,"page":"page 21","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_16-21.jpg","transcription":null}]},{"id":40017,"author":{"id":40017,"name":"Anna Bertelia"},"start_date":"1732-01-01","end_date":"1803-12-31","date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25272,"page":"page 1","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_17-1.jpg","transcription":{"id":1605,"text":"Lediga Systren Anna Bertlja.
Jag är född i Westerbotn i Piteo soken den 12 Februar 1732 hwarest min Fader war bonde mina föräldrar förde en Christelig wandel och woro måne derom at deras barn ej måtte bli förförde til något ondt. Den Helige Ande arbetade tidigt på mit hjerta så at jag oftra war orolig och förlägen om min Salighet; min Fader läste ofta och gärna i i synnerhtet Jesu Lidandes Historia hwarwid jag sporde mångt Saligt Nåde-Besök af Frälsaren och war ofta så rörd at jag måste bitterligen gråta. Då jag skulle begynna lära läsa kände jag därtil en Ledsnad ty jag hölt för ganska swårt at lära det; men då jag begynte känna och förstå något hwad jag läste; så bekände Frälsaren sig så därtil at det blef mitt käraste giöromål; isynner blef jag en gång mycket rörd och efter-
"}},{"id":25273,"page":"page 2","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_17-2.jpg","transcription":{"id":2076,"text":"tänksam wid de orden uti Catechesen. Han är på den fyratijonde dagen efter upståndelsen uti synlig måtte ifrån oljo-berget upfaren til himlat. Således hade Frälsaren sit nådes dragande på mit hjerta genom mina barna år så at jag ej kom til utswäfwande med mina Syskon och annan ungdom i de därpå orten brukliga nöjen. Wid tiltagande åren wille jag wäl försöka at deltaga däruti men dels afhölt mig bekymret om at warda Salig dels ock åtanken af det jag kände af Frälsaren då jag war därifrån för mig allena. Då jag war på mit 15 år gick min Fader Saligt utur tiden sedan han förut förmanat oss barn at blifwa wid Herren och ej låta förföra oss af synd och werlden. Före min första Nattwards-gång war jag mycket förlägen och bekymrad at ej gå owärdig därtil emedan jag sporde hos mig mere likenöidhet och intet få Frälsarens närhet som för däröfwer gret och bad jag til honom
"}},{"id":25274,"page":"page 3","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_17-3.jpg","transcription":{"id":2077,"text":"och när jag geck til den Heliga Nattwarden kände jag med mycken rörelse et nytt intryck af hans kärlek. Jag tjenade på åtskilliga ställen på min hem-ort; och träfade merendels at tjena hos sådana som woro upwäckte och om sin Salighet angelägna hwarföre de och höllo sit tjenst-folk och andra efter Frälsaren begäriga Själar tilsammans med upbyggeliga föreläsningar; då feck jag höra om hur mången haft mycken stor Själa oro öfwer sina synder och fördärf jag blef det ock warse på min Syster Magdalena den jag mycket älskade och wi talades ofta wid om wårt Själa tilstånd jag saknade hos mig det mått af oro som jag märkte hos henne; då trodde jag at jag hade förlorat Nåden efter jag och saknade den ljufa känningen däraf och at jag syndat mot den Heliga Anda; för hwilken Synd jag aldrig kunde få förlåtelse; detta giorde mig mycket förlägen och lämnade mig intet annat råd öfrigt än at wända mig med denna nöden til Frälsaren och låta det komma därpå an huru han wille handla med mig då förswan mit be
"}},{"id":25275,"page":"page 4","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_17-4.jpg","transcription":{"id":2078,"text":"kymmer och han tröstade mig med Sin Förlåtelse så at jag kunde hålla mig til Honom. De sista åren af min warelse på min födelse-ort war jag hemma hos min mor och 2ne Syskon som med henne hade hushållning tilsammans men jag fant mig icke wäl wid at wara hemma utan ämnade åter taga mig tjenst; men idet samma bekom jag et bref ifrån min Syster Magdalena som tjente i Stockholm hos Fru Bergs-rådinnan Hjerner hon föreslog mig at resa til Stockholm och taga mot tjensten efter henne emedan hon skulle träda i Ägtenskap med Broder Smidt; men bad mig ömt och angeläget at lägga det för Frälsaren och intet handla efter mit tycke utan låta honom leda mig efter Sin wilja den han wist skulle låta mig känna; det giorde jag och det blef mig så at det war Frälsarens goda afsigt med mig efter jag ej mera trifdes hemma. Om wåren 1773. reste jag til Stockholm och kom til Bergs-rådinnan Hjerner i min Systerns ställe hwarest jag war rätt förnögd det blef mig snart bekant om Syskonen och deras sammankomster min Fru frågade mig och om jag ej hade åstundan at kom= i deras bekantskap. och gå i deras Lägenheter
"}},{"id":25276,"page":"page 5","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_17-5.jpg","transcription":{"id":2079,"text":"ty hon märkte wäl at jag war förlägen och hade unnat mig dem lyckan förr dess häldre men jag såg för noga på deras wandel och fodrade både af dem och mig at wara utan fel; jag swarade henne då at jag wäl hade lust därtil men jag är ännu ej som jag bör at passera för et Guds Barn och lefwa annorlunda det är ju at skrymta och det wil jag intet jag wil wara etdera hel eller och intet. Jag hade wäl ofta tilfälle at träffa Syster Clara som då war för Led. Systr: och jag hade henne Kär men jag geck ännu i 4 år så för mig allen under den tiden flyttade jag från Bergs-rådinnan til Öfwersten Bliats. Med hwilka jag reste åt landet här började jag at mera längta efter at komma i Syskonens gemenskap jag reste för denskul år 1779. åter til Stockholm för at besöka Systser Clara men hon war då borta och Syster Risberg war i hennes ställe hon emotog mig med mycken Kärlek och jag kände äfwen til henne wänskap och förtroende. om Hösten samma år + ärhölt jag låf at gå i Led. Systr: Lägenheter hwilka woro mig til wälsignelse. År 1779 den 5 Febr: blef jag i Societeten uptagen. Det war mig en oförgätelig Salig stund och jag på
+kom jag i tjenst hos Jungfruana Justi och+
"}},{"id":25277,"page":"page 6","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_17-6.jpg","transcription":{"id":2080,"text":"minner mig den ofta med ny känning och gemenskapen med Syskonen är min Glädje nu war det mig så at Frälsaren fördenskuld fört mig til Stockholm emedan detta goda war åt mig bespart. Oaktat jag är mycket syndig och slätt så har jag dock sedan den tiden haft den Nåden at i indre och yttre omständigheter hålla mig til Frälsaren och han har altid hulpit mig. Så långt går hennes egen upsats.
"}},{"id":25278,"page":"page 7","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_17-7.jpg","transcription":{"id":2081,"text":"Sedan den tiden hölt hon sig beständigt til Syskonen och tjente hos åtskilliga af dem hennes sista tjenst war hos wår Broder Lifwendal. Hwarest hon såwäl som annorstädes bewisade mycken trohet så wida hennes ålder och tiltagande sjuklighet det tilät hon tjente där i flera år hennes sista sjukdom war långwarig under hwilken hon hon sökte at efter sin insikt ställa sina yttre saker i ordning; och då hon war färdig där med gladde hon sig åt sin förestående lycka at snart få gå til
"}},{"id":25279,"page":"page 8","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_17-8.jpg","transcription":{"id":2082,"text":"sin Frälsare. Hon hade full sansning til sit sista och kort före sit aflidande utropade hon med sammanknäpta hän= händer och en blad blick: Ack! Nu får jag snart gå hem til den Kära Frälsaren. Hon låg derpå stilla och wäntade hans ankomst. Hon afsomnade den 10 Januari. Kl. 2 om aft. i sin ålders 71 sta År.
"}}]},{"id":40018,"author":{"id":40018,"name":"Doktor Baumgarten Siegmund Jacob"},"start_date":"1705-01-01","end_date":"1757-12-31","date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25280,"page":"page 1","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_18-1.jpg","transcription":null},{"id":25281,"page":"page 2","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_18-2.jpg","transcription":null},{"id":25282,"page":"page 3","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_18-3.jpg","transcription":null},{"id":25283,"page":"page 4","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_18-4.jpg","transcription":null},{"id":25284,"page":"page 5","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_18-5.jpg","transcription":null},{"id":25285,"page":"page 6","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_18-6.jpg","transcription":null},{"id":25286,"page":"page 7","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_18-7.jpg","transcription":null}]},{"id":40019,"author":{"id":40019,"name":"Gerh. Arland"},"start_date":null,"end_date":null,"date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25287,"page":"page 1","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_19-1.jpg","transcription":{"id":1595,"text":"Den 21 Sept afsomnade Gerh. Arland.
Han hade wäl på fem år åter begynt at komma i wåra Lägenheter; men hans bemödande gick egenteligen derpå ut at föra en ostraffelig wande och läsa fromma Skrifter. Om Frälsaren och wad han för oss giort och lidit hörde han icke gärna talas; hwarföre hans Föräldrar då han för 7 Månader sedan wart sjuk och de sågo at han wäl intet skulle repa sig igjen blefwo mycket förlägne öfwer honom. Wid pass 4 weckor för hans ändalyckt öpnade Frälsaren hans hjerta och lät honom känna at han som en arm Syndare måste allena taga sin tillflyckt till honom och hans Sår så framt han wille saligt dö; och från den tiden war detta hans enda sak och innehållet af alla hans tal. En gång sade han: Frälsaren har sträckt ut sin hand efter mig och låtit mig finna Nåd. En annan gång: På hwad sätt skulle jag kunna tillbringa de sömnlösa nättren om jag ingen Frälsare hade. Då hans wänner besökte honom förestälte han dem denna wärldenes tings fåfängelighet och dess förföriska retelser och beprisade deremot den lycksaligheten at höra Herren Jesum till och wara ett Guds Barn.
"}},{"id":25288,"page":"page 2","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_19-2.jpg","transcription":{"id":2083,"text":"Då han en gång kände stora smärtor frågade han sin Moder om han intet utan at förolämpa Hans Hel: wilja tordes bedja Frälsaren at förkorta hans smärtor och snart taga honom hem till sig? Och då hon swarade honom: wänta barn hwad han will göra med dig; kan skje han will bruka dig till ett bewis till at öfwertyga dina Bröder och Systrar om den lyckan at höra en sådan god Frälsare till; sade han: Ack! Kära Moder! Jag är ju et intet och mindre än intet. Den 26 lät han så swag han war sina Bröder och Systrar komm till sig och talte med dem som en Fader med sina Barn samt förmanade dem ibland annat at sörja för deras Själs räddning och allenast i Jesu Christo söka sin lycka och Salighet. I sen mig sade han i wad för et tillstånd jag är och at jag snart skall uppenbaras för Domstolen. Wore jag nu intet försont med min Gud huru jämmeligt skulle det se ut med mig? I synnerhet tilltalte han sin yngsrte Broder som hade öfwergifwit wåra Församlingar: Jag beklagar dig af allt hjerta och råder dig wända om igjen och wända dig till Frälsaren till hwilken du redan war på wägen. Då skall du i tid och ewigheter wara lycklig; men giör du det intet så har
"}},{"id":25289,"page":"page 3","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_19-3.jpg","transcription":{"id":2084,"text":"du idel olycka at wänta. Härwid gräto de alla som woro närwarande. Han wart flitigt besökt af sin Kyrkoherde som kom till honom efter som han - sjelf sade icke till at trösta honom utan at göra sig sjelf något till goda. Änteligen wart han på besagda dag sin önskan då hans själ gick öfwer till sin återlösare på hans 22 ålders år.
"}}]},{"id":40020,"author":{"id":40020,"name":"Hofjunkare von Conow"},"start_date":"1792-01-01","end_date":null,"date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25290,"page":"page 1","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_20-1.jpg","transcription":{"id":1533,"text":"Han tillägger widare: "En gång fick jag en ljuflig blick uti nya förbundets härlighet och beskaffenhet utaf Jeremiae 31. Cap. 31. 32. 33. 34. wers som mycket gladde mig! De orden på anförda stället äro följande: " J den tid kommer säger HwerrenÅr 1706 d. 30 april efter gamla stijlen som nu är d. 11 may efter nya stijlen är jag Dietrich Christian von Conow på Wågeholms gods i Skåne född till werlden. Min afledne käre fader war Majoren Wälborne Christian Dietrich von Conow från Mark Brandenburg uti Staden Alt-Brandenburg födder af hwilken Fammile än löre finnas efterkommande i Tyskland. Min moder war Wälborne Fru Maria Euphrosinia Cronström. Hon war då hon ingick detta gifte Enkefru efter framledne Lagmannen Wälborne herr Johan Cedercrantz. Hennes förfäder härstammade från Spanska Nederländerne och Lugker land och för Religionen skuld flyktade de för Hertigens af Albas förföljelse. Genom den Helga Döpelsens-bad är jag warden aftwagen ifrån den medfödda syndasmitto och uptagen uti Jesu Christi församling härpå jorden. Här får jag anmärka at särdeles Guds nådeliga bewarande som min afledne k. Moder ofta berättat: at då hon war hafwande med mig hände henne på en resa från Stockholm til Skåne den olyckan at på Kålmorden emellan Nyköping och Norrköping på en islupen backe stielpa omkull med wagnen som tumlade så om tätt inwid en liten insjö at hjulen stodo upp och wagnstaken ned men likwäl
"}},{"id":25295,"page":"page 02","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_22-02.jpg","transcription":{"id":2085,"text":"likwäl ingen dera hwarken min Sal: Fader eller Moder eller jag ledo minsta skada. Mina kära föräldrar hawa warit Gudfrucktiga och angelägna om Sin Salighet och därföre efter Sin bästa insickt beflitat sig Sig at upfostra Sina barn uti tuckt och Herrans förmaning och äfwen förelagt dem at förhålla sig enligit Guds Ord och föra et Anständigt lefwerna de giorde oss alwarliga förestälningar om angelägenheten at söka Sin Salighet me alfware. De läto hålla Bön Afton och Morgon med Barn och Tjenste folk. De woro mona om at biwista wackra och uppbyggeliga Predikningar och brukade till privat andackt all den Tiden bekanta så kallade Anderika böcker af Henric Müller Johan Arndts Christian Scriwers och dylika skrifter. De woro angelägne at skaffa mig goda Läromästare hwilka medan min Salig Fader war af Tysk härkomst begjärtes ifrån Tyskland på det jag måtte lära Tyska språket som är mig blifwit så lätt at tala och skrifwa som det swenska. [: Hans föräldrar hade 3. Barn en Son wår Saliga Broder och 2. Döttrar; den ena blef Gift med Ryttmästare Wälborne Caspar Ehrenborg och den andra med Majoren Wälborne Pet. Sigfr. Stralenberg. Hans fader afled 1731. och modren 1736. hon blef 48. År Gammal; men han 79. År :] den salige Brodern skrifwer widare: Jag kan påminna
"}},{"id":25296,"page":"page 03","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_22-03.jpg","transcription":{"id":2086,"text":"påminna mig (skrifwer han nu widare) at jag i min Barndom hade nåderörelser men ack ofta böjelsen til kjöttsliga lustar som jag lät råda öfwer mig så wida det ej måtte komma för mina föräldrar eller dem jag hade frucktan och wördnad för. des likes war hos mig en böjelse at wara fördåld för andra at wara ensam för mig ach åtminstone intet öppenhietig som jag nu efteråt kan finna och det härrörde ur naturlig blygsamhet. Jag fick goda tankar om mig sjelf och trodde at jag altid förstod allting så wäl som någon annan och kanskje bättre i tycke om min egen fromhet emedan jag blef tillhållen at flitigt läsa Guds Ord at lära utan till wackra tyska Psalmer som jag ofta söng för mig sjelft ehuru ofta med föga omtanke om deras innehåll. Jag blef nog strängt hållen; hwarigenom jag än mer wandes till stillhet och indragenhet. Med tilltagande år sändes jag till Academien i Lund under en Professors upsickt och information uti dess hus och i sällskap med min äldre halfbroder oc hwistdes där de tider som de studerande pläga där uppehålla sig at fullfölja sina studier. Där emellan hade jag privat underwisning hemma. Under den tiden förföll jag alt djupare uti Syndiga Lustar och plågades därmed rätt mycket. Man mitt uti mitt Syndalopp wid pass i mitt 16 år warkunnade sig Herran öfwer mig då jag andra gången begick Herrans Heliga Nattward i Malmö år 1722. kort före Påsk. Jag kjände då mig fri från all Samwets
"}},{"id":25297,"page":"page 04","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_22-04.jpg","transcription":{"id":2087,"text":"wets förebråelse för det förbigångna och från böjelse at tjena Synden jag fann då med förundran och glädje mig lättat och fri min synda börda samt at jag hade intet at lefwa efter werlden utan at lefwa min öfriga tid till Guds Ära och för at tjena Frälsaren. Jag war ganska nögd; men det warade beklageligen! eij länge förrän jag slet mig lös ifrån min Förbarmare och föll i samma elände tillbaka. Det har utprässat af mig många tårar och giordt mig rätt mörka stunder. Jag wände mig wäl rätt ofta till min Förlossare och fick jemwäl ofta hugswalelse och nådeblickar; men förmedelst min ostadighet och haltande å båda sidor kom det intet till något stadgat waraktigt och blifwande wäsende. Elaka exempel af förföriskt folk inwitas och wid mina resor utrikes bidrogo äfwen mycket till den orimliga tanken at mena det kunde ej wara annat än ostadighet i hela wår wandel; oacktat all min inwärtes öfwertygelse. Utwärtes kom synden sällan till något utbrott jag giorde många och långa Böner ofta; men där emellan lämnade jag ofta kjöttet rum och tänkte deet kom intet så noga därpå an. Många höllo mig för Gudaktig och öfwerhopade mig med beröm så at jag i mitt sinne wämjade därwid efter jag wäl själf wiste huru det stod till innom bords. I sig sjelf har oro öfwer mina begångna otroheter samt lättelser och Guds Andas Tröst och hugswalelser wäxlat om. för mitt skjändeliga affal hemsökte Frälsaren mig med
"}},{"id":25298,"page":"page 05","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_22-05.jpg","transcription":{"id":2088,"text":"med en swår sjukdom som jag tilldrog mig i Stockholm år 1725 hwilken ganska mycket förswagade min constitution. I yngre åren wände jag mig till upwäckta Präster som woro i Malmö nemligen Tyska Regements Prästen sedermera Fältprosten och sluteligen Kyrkoherden Ubechel i Giötheborg wid tyska församlingen och till dess förtrogne wän Kyrkoherden Petter Murbeck hwilken med nit förkunnade Ordet på ett Lagiskt sätt i negden där jag bodde i granskapet af Helsingborg. [ den saliga Brodern ägde godset Kulla-Gunnarstorp i Skåne jemte stads egendom i Malmö och Helsingborg. ] Murbeck blef sluteligen af Consistorio i Lund för några ihop sökta så kallade förseelser så wäl som Kyrkoherden Magister von Bergen för för så kallade willfarelser och olofliga sammankomster dragen för Rätta och entteligen Suspenderade från läroämbetet för fel mot Orthodoxien. Bägge predikade skarpt och strängt emot Lasterne och isynnerhet mot Ogudaktiga Präster hwarigenom de isynnerhet blefwo förhatelige; dock skjedde dymedelst wäckelse hos många isynnerhet af ringare hopen. Murbeck komm at bli som Huspräst och Informator hos min halfsyster Maria Christ: Cedercrantz Enka efter framledne Major Norman Moder till Fru Ekestubbe för dess yngsta Son at wistas på Gidsholm. Till honom höllo sig på den Orten alla de som woro angelägna om sin salighet
"}},{"id":25299,"page":"page 06","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_22-06.jpg","transcription":{"id":2089,"text":"salighet och det gjorde der å Orten nog mycken upmärksamhet. Men han sökte at draga nästan så mycket till Sig som till Frälsaren. Han giorde mig bekante med då warande Professor i Theologien i Kiöpenhamn sedermera General Superintendenten Jeremias Fr. Reus samt lemnade mig del af et bref ifrån Salig Grefwe von Zinzendorf af år 1738 som jag fann ganska märkwärdigt angående Theori och Praxi uti wår dyra Salighets Lära och därföre af copierade; hwilket jag ofta med nöje genomläsit och funnit ganska Apostoliskt. Murbeck war den tiden aldeles ense med honom och påsyftade äfwen at för sin del wärkställa något dylikt ginom et påsyftat Giftermål med min Syster dotter Maria Soph: Norman som sedermera ändrades och hon blef Gift med Baron och Majoren Nils Gyllenstierna. Jag blef mer och mer kunnig om Salig August Herm: Franks och de öfrige Hallensers Lära och alfwarliga wandel; at de beflitade sig om ett rättskaffens upförande efter Guds Ord och Jesu Christi och Hans Apostlars bud och underwisning; och beslöt at wara ett åsyna wittne af de bekante Halliske Barnhus (Weisenhaus) inrättningar som mycket omtaltes; samt mente mig där isynnerhet finna rättskaffens Christna. Därföre giorde giorde jag År 1741. en resa utrikes först at bruka Pyrmonter brunnen för min hälsa och resa därifrån till Halle och hade tillfälle at där bli bekant med Professor Gothilf August Franke samt med Professoren i Medicinen Johan Junker och och flere af föreståndare
"}},{"id":25300,"page":"page 07","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_22-07.jpg","transcription":{"id":2090,"text":"föreståndaren wid Barnhuset hos hwilka jag trodde mig märka ett rättsinnigt wäsende at hwilja höra honom till. Jag war i beråd at resa därifrån till Herrnhuts medan jag på några dagar biwistade Leipziger Michaelis Messa och marknad; men genom lappris omständigheter förmåddes at inställa resan dit hälst i Halle nämndes icke ett Ord om Herrnhut. Jag har ofta sedan ångrat at jag ej reste dit. Ehuru jag efteråt funnit at jag ej där råkat Grefwe Zinzendorf som då war landsförwist ur Saxen. så hade jag dock wäl där funnit anledning at bättre kjänna mitt hiertas tillstånd som ändå ej hade någon rätt frid ehuru jag mente mig wara i nåd hos Gud. Wid hemkomsten beslöt jag hålla en liten skola för fattiga Gåssar at låta underwisa dem uti Christendoms kunskap läsa skrifwa och spinna ylle\\/pånad till Kläde-Wäfnad åt sig.
[ härvid anmärkes. Han förbättrade Sinaa underhafwandes wilkor på ena sidan igenom lindringar och på den andra med uppmuntran till flit och idoghet och anlade et tegelbruks och Garfwerie werk med mera. Utom den nämda skola anstalten för meddelösa föräldrars barn sörgde han för et wist antal fattigas underhåll; en inrättning som ännu hållas wid magt och till
"}},{"id":25301,"page":"page 08","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_22-08.jpg","transcription":{"id":2091,"text":"till Herrans widare befästande han inköpt 2ne hjemman och därtill anslagit deras årliga afkomster. Hans wälgörande sträckte sig ej endast till nyssnämde furättningar i Skåne; utan han delade äfwen af Sin förmögenhet åt andra behöfwande dem han wiste tarfwa en sådan hielp och sökte därwid dölja för dem hwarifrån hielpen kommit. Också räckte han Brödet åt många fattiga äfwen härpå Orten där han under den sednare Lefwnadstiden hade walt sit hemwist. ] den Saliga Brodern berättar widare om sig. Under alt detta förföll jag dock igen uti Syndiga Nögen som tilldrog en skarp tucktan och jag upwaknade ej rätt förr än Guds Ord komm åt mitt hierta och öfwertygde mig om Syndens wederstyggelighet. Jag beslöt nu at aldrig lemna sådane saker rum som kunde beswära Samwetet utan beflita mig om et ostraffeligit förhållande inför Gud och inför Menniskor. Jag passerade för Pietist och Gudfrucktig och blef stundom försmädad. Jag söckte ock at bli närmare bekant med Bröderne i Kiöpenhamn af hwilka åtskillige warit hos mig och besökte här och där i Granskapet. jag reste ock en Winter öfwer till Kiöpenhamn at wistas ibland Syskonen och biwistade deras upbyggelsestunder: såsom jag ock en gång for dit at råka Brodern Baron Gersdorf som kom öfwer till Helsingborg i upsåt at resa til Stockholm och winna Religions frihet för Brödra Uniteten; men med oförrättade Ärenden måste han wända om utan at fullfölja sin afsikt; af blott misstanke för willfarelse i Läran wid
"}},{"id":25302,"page":"page 09","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_22-09.jpg","transcription":{"id":2092,"text":"wid wilket tilfälle jag jemte General Arbin och Capitaine Ekestubbe woro honom till mötes i Helsingborg i tanka at hämta honom och dess Sällskap till oss; som äfwen blef wägrat. Jag fann Brödernas tal och yttrande aldeles instämma och wara ense med den ärfarenhet jag hade af Frälsarens Nåd och förbarmande emot Syndare som så går efter dem och har Tålamod med deras många afwikelser och tilbjuder dem at njuta Saligheten som han förwärfwade oss genom Blod och Död. Jag hade ofta besök af Bröder som woro dels hemma i Kiöpenhamn dels reste från församlingen til Giötheborg och hade nöge af deras besök.\\/ Oro öfwer mina begångna Synder och Otroheter och Guds Andes Tröst och Hugswalelser wäxlade ännu ofta om; då jag nu i mitt bekymmer war nedslagen i mitt Sinne och längtade efter Nåd och full försäkran därom; fick jag et lefwande intryck af den käre Frälsaren genom de Orden i Sions Sånger: “Si min Sida som öppen står si hand och fot som Blod utgiuta; O at du dock wille njuta kraften af min Blod och Sår.” En anna gång blef mig ganska djupt intryckt de Orden i Sions Sånger: “Du skal lefwa; bli min Lön för mitt Arbet Swett och Bön: i min Ögon äst du skjön. Jag tänkte hur är det mögeligit at Frälsaren kan säga. “I min Ögon Äst du skjön” till en så owärdig och Ogudaktig Syndare!\\/\\/ Enteligen resolverade jag at förändra mitt Stånd som jag tillbrackt hit
"}},{"id":25303,"page":"page 10","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_22-10.jpg","transcription":{"id":2093,"text":"Den saliga Brodren.
Hans håg låg hwarken på krigswäsendet icke eller war den ställd därpå at igenom andra beställningar och embeten i kronans tjenst winna det anseende som eljest så allmänt eftersträfwas; likwäl blef han af sina anhöriga nödgad at emottaga den Hofjunkare Qaractére som söktes för honom men icke af honom. “Jag kan påminna mig
2ra blate.
"}}]},{"id":40023,"author":{"id":40023,"name":"Von Conow"},"start_date":null,"end_date":null,"date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25304,"page":"page 1","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_23-1.jpg","transcription":null},{"id":25305,"page":"page 2","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_23-2.jpg","transcription":null}]},{"id":40024,"author":{"id":40024,"name":"Margareta Sophia Conow"},"start_date":"1729-01-01","end_date":"1811-12-31","date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25306,"page":"page 1","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_24-1.jpg","transcription":null},{"id":25307,"page":"page 2","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_24-2.jpg","transcription":null},{"id":25308,"page":"page 3","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_24-3.jpg","transcription":null},{"id":25309,"page":"page 4","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_24-4.jpg","transcription":null}]},{"id":40025,"author":{"id":40025,"name":"Annes Grunes"},"start_date":null,"end_date":null,"date_precision":"year","language":"swe","context_note":null,"images":[{"id":25310,"page":"page 01","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_25-01.jpg","transcription":null},{"id":25311,"page":"page 02","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_25-02.jpg","transcription":null},{"id":25312,"page":"page 03","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_25-03.jpg","transcription":null},{"id":25313,"page":"page 04","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_25-04.jpg","transcription":null},{"id":25314,"page":"page 05","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_25-05.jpg","transcription":null},{"id":25315,"page":"page 06","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_25-06.jpg","transcription":null},{"id":25316,"page":"page 07","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_25-07.jpg","transcription":null},{"id":25317,"page":"page 08","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_25-08.jpg","transcription":null},{"id":25318,"page":"page 09","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_25-09.jpg","transcription":null},{"id":25319,"page":"page 10","image_url":"https://data.dh.gu.se/moravian/Stockholm/MemStockholm_25-10.jpg","transcription":null}]}]}