Anna Cath. Justÿ
page 06

<p>Ewangeljena <s>dett</s> blef mig <s>då</s> det något stilla i mitt hierta och iag kunde seja till Frälsaren: nu så wil iag lemna mig åt dig på din Nåd <s>och</s> eller onåd: har du hier till att låta mig gå förlorad. <s>iag</s> har det förskylt men du har ju kjöpt mig med Din Marter och död. <s>så blef</s> det blef mig nu stilla i mitt hierta till Christi Himmelsferdsdag då Han tilsade mig mina synders förlåtelse med de ord den: "iag gär din och du är min" med et Ja och amen dertil. Huru derwid war mig tilmods kan jag ej beskrifwa iag geck så en tid båråt bögd och skiäm dets öfwer denna Nåden. Men sedan kom en annan tid då den goda Fräl saren wille föra mig mera inpå - mit grund - förderf at lära kjäna mig sielf; då blef iag orolig och wille giöra alt till inbilning hwad iag förr har trot. Jag kom i en sådan nöd och förlägenhet at iag wiste mig ingen råd derpå föll de orden mig in "men honom som icke håller sig wid gjerningar utan tror på</p>