Anna Cath. Justÿ
page 08

<p>narna Strömfeldt ibland annor städes som bäst passade sig <s>då</s>. Denna tiden den gode Frälsaen wälsignade den k: Brodrens stunder ibland oss. och iag hade en apart wälsignelse för mit hierta sedan kommo Syskonen Werwings till oss ifrån försam lingen och så blef sällskapper inrättade. Jag feck mit Sälskap hos Fröken ottesjäna Stiern\/ och när hon intet hade tilfelle dertil så hade wi det hos oss <s>och </s>wi woro altid den dagen tilsammans och talade med hwarandra om wåra Hiertan och hwad som har förekommit wi älskade warand dra och det war oss wäl efter en tid mercktes hos en ibland oss ast hon wille föra säl skapet och de andra tyckte intet der om; de klagade sig för mig min Sr&lt;\/hi&gt; Christina; det giorde mig ont och iag blef för lägen. Jag geck till Fröken Christina Ström felt och tallad emed henne derom: hon tröstade mig och iag blef stilla och nögd med hwad hon sade straxt derpå. Kom wi ihop på en söndag och det war just på min födelse dag. Fröken Ottesjena kom in till oss <s>och </s>talade med oss och siöng några werser; Sedan sade hon:<s> när wi intet</s> när jag eller min syster intet hafwa tilfälle at hålla eders</p>