Anna M. Odhelia
page 03b

<p>på Syndare och Nådespåret. Han berättade derefter för omnämnde sin wän som war hos honom dagen innan han afled huru han natten förrut icke kunnat sofwa utan tilbragt den samma i mycken ångest och oro angående sina synders förlåtelse hwarunder i synnerhet förekommit honom en wers uti latinska Psalmen N 308 i Swenska Psalmboken hwilken Psalm han i sin ungdom då han studerade wid Gymnasium i Strengnäs måst lära sig hel och hållen utantil och ännu hade i minnet lydande samma wers sålunda: Da crucem clavos seuticam coronam lanceam funes rigidamgue mortem inter iratam mediare dextram et mala nostra. Sedan han under sin stora ängslan ideligt repeterat denna wersen och derewid sedeermera erindrat sig de Ewangeliska samtalen med Prosten Lithander och åtskilliga Skriftens Språk som denne under besöken anfört men som förrut ej welat så häfta hade han dock emot morgonen kännt tröst och wederqwickelse samt derpå skickat efter Prästen Öhrbom i Clara församling där Patienten bodde hwilken efter hållit Skriftermål communicerade honom. Några timmar derefter begynte plågorna i hans swåra Stenpassion bli häftigare än de tilförene warit remitterade stundom men kommo åter igen; och på det omwäxlade ända til slutet som inträffade natten derpå eller bittida om morgonen d. 1791.</p>