Joh. Christ. Holmberg
page 06

och Lagen i hjertat; men då<br \/>jag detta märkte så <unclear>slet<\/unclear> jag<br \/>mig med gevalt ifrån Lagens<br \/>band och <unclear>ge--<\/unclear> oblygt til Lam<br \/>met och sade: Du än min;<br \/>och det var alt nog til min<br \/>befrielse. Lofvat vare Guds<br \/>Lamm. Det han varit bland<br \/><unclear>ofs<\/unclear> här i staden et fel at<br \/>vi velat vara så Lagvalna;<br \/>men då vi fått vetat at<br \/>Lamm et icke vil så <unclear>haf--<\/unclear><br \/>det så ge vihonom gär<br \/>na äran Fast det ännu<br \/>hållen hårdt hos många<br \/>af våra vänner.<br \/>Då jag <unclear> ---<\/unclear> läsa OlofGrens<br \/>bref <unclear>däri<\/unclear> han sade sig<br \/>varit uti Stockholm nogoch Lagen i hjertat; men då<br \/>jag detta märkte så slet jag<br \/>mig med gevalt ifrån Lagens<br \/>band och geck oblygt til Lam<br \/>met och sade: Du än min;<br \/>och det var alt nog til min<br \/>befrielse. Lofvat vare Guds<br \/>Lamm. Det har varit bland<br \/><unclear>ofs<\/unclear> här i staden et fel at<br \/>vi velat vara så Lagvalna;<br \/>men då vi fått vetat at<br \/>Lamm et icke vil så <unclear>haf--<\/unclear><br \/>det så ge vihonom gär<br \/>na äran Fast det ännu<br \/>hållen hårdt hos många<br \/>af våra vänner.<br \/>Då jag feck läsa OlofGrens<br \/>bref <unclear>däri<\/unclear> han sade sig<br \/>varit uti Stockholm nog