Anna Dorothea Wessman
page 02b

lust till och mina föräldrars trogna<br \/>förmaningar och waksama upseende<br \/>war mig till stor nytta annars hade<br \/>jag kunnat råka uti de aldra slätta-<br \/>ste omständigheter då jag af naturen<br \/>war högt fallen til utsfwäfwande och <br \/>lättsinnighet. På det sättit gick <br \/>jag mina år bort.lust till och mina föräldrars trogna<br \/>förmaningar och waksama upseende<br \/>war mig till stor nytta annars hade<br \/>jag kunnat råka uti de aldra slätta-<br \/>ste omständigheter då jag af naturen<br \/>war högt fallen til utsfwäfwande och <br \/>lättsinnighet. På det sättit gick <br \/>jag mina år bort.<br \/>1738 d.2 febr ward jag gift med <br \/>min sal. mann Carl Christopher<br \/>Halling somwar en Perukmakare<br \/>detta ägtenskap war wälsignad med<br \/>3 döttrar och 2 söner hwilka slika<br \/>Frälsaren i deras späda år åter tog <br \/>til sig.<br \/>Min sal. mann war wäckter och hans sinne war mycket<br \/>alfwarsamt och djupsinngt i högsta<br \/>grad det förstod jag icke och jag war<br \/>dermot lustig och glad; han gick<br \/>flitigt i Holmens kyrka och hörde på<br \/>Tolstadius och jag gick uti Storkyrkan<br \/>jag sökte at muntra up honom men<br \/>det war fåfängt då wart jag helt<br \/>sorgsam och förargader och föll på<br \/>allahanda tankar. Så plågade jag<br \/>mig et par år men den hulde<br \/>Frälsaren<br \/>