Margareta Stenman
page 10

<p>iag första barmhertighets prowet at han wile ha mig frelst ty han liksom öpnade för mig en ren weg at kunna komma til baka efter han röide undan de lekamliga för hinder för mig iag föl då ned för honom och bad så fåt iag kunde at han af barmhertighet skule wisa mig huru iag såg ut och intet slepa mig förr en iag kom på den rett wägen denna usla bön hörde och herren och min nådeliga belegenhet til min siäl blef mig ret klart iag skrew då några ord til herr Ma: och öpade något af wad som trykte mig efter iag för blygsel skuld intet kunde tala munteligen öfwer wilket wi sedan taltes wid och utaf alt wad herr mag: på iesu wegnar talte wid mig så kunde intet fatna bara dessa orden fins det något blod i iesus hiertat som ewen har runnit för hene så blir hon wist hulpen det fasnade litet men min oro waar ret stor och mit skuld rigister blef dagelig större för mig iag kunde och intet dölia min nöd ty menniskor som iag umieks med kunde grant set men de trode at det war det ytre som trykte mig och det war iag reet nöigd med de tröstade mig så gåt de kunde och bad mig gifwa mig til freds men iag wiste intet at ropa om wad mig wålde för wem iag råkte efter et par weckors förlop siter iag för mig sielw i cammarn allena och om morgon stund tar up den salmen</p>