Nu det tillkomande - fast det så klart ej lyser
Ett fullt förtroende till Dig jag äfven hyser
Ack! mina arma barn, Min Frälsare, jag ber
Wärm upp dem i din barm, att de din kärlek ser
Sen är jag lika nöjd, hvad de i världen blifva
Att de blott bli Din fröjd och du åt dem får gifva,
Hvad du dem unnar hälst, ett intryck af din död
Af Dig, som dem har frälst från outsäglig nöd.
I 50 år har vår saliga syster tjent i Societets-
skolan och vi skulle uppriktligen önska att den af
den långa tiden hade lemnat efter sig närmare
underrättelser öfver sina yttre och inree erfarenhetes
men ett hjerta, som har lärt känna sig vara intet
och Christus alls, har visst mindre behof att ut-
förligen upptekne enskildta märkvärdiga hän
delser utan är nöjdt med att veta sitt namn teknat,
i lifsens bok. Det veta vi emedlertid att Herren
i nåd har bekänt sig till herres tjenst vid ung-
domen och Hennes talrika elevers uppriktiga kärlek
som hon åtnjöt är ett vittnesbörd att hon icke
förgäfves har arbetat. Skoltjensten var för vår
saliga systrs ingen börda utan en luft och hon
ansåg densame som en mission ibland barnen.
Ännu i sina sista veckor talte hon med synlig
munterhet om sin verksamhet för omkring 40 år
och tänkte ibland annat på den systerliga Kärleken
som rådde imellan herre och den käre syster Lo-
rengen. Barnens yttre och inre väl var oss båda
hafvade