men tillgången till honom trostar mig ändå
öfveraldt.
Hvad min gode Frälsare har gordt mot mig
i anseende till mina arma barn, kan jag ej ut-
trycka min känsla öfver, jag har då ögonskenli-
gen rönt huru han hörer det arma hjertas suckar.
I alla omständigheter har jag derföre alltid först
wändt mig till honom, ty jag wet, att för honom är
ingenting omöjlig, det må se så svårt ut, som det
kan. Ofta säger jag till honom i likhet med Abra-
ham: Herre, tag icke till misstycke, att jag så
ofta kommer med en och samma bön men som den
angår mina arma barns ewiga wälfärd, så tycker
jag mig icke bedja emot hans wvilje eller jag tror
honom om att träffa rätta stunden, då han helt kan
och får utföra sitt werk på dem, då säger jag alltid
käre frälsare, ju förs desto heldre innan andra sa-
ker i werlden för mycket få förströ sinnets- Äfven
ledes hafva de barnen som blifvit mig anförtrodda
till handledning, warit ett föremål för mina warma
Suckar, och jag är fullt öfvertygad, att Frälsaren
ej har satt mig här till ett så vigtigt wärf för min
okicklighets skull, utan tvärtom, på det han på mig
skulle bevisa all långmodighet, och just min egen
skröplighet som jag i mitt embete allt mera lärde
erkänna, har drifvit mig till hjelparen som eljest
kan hända i en annan belägennet, ej hade skett.
ut 1815 kom jag att ännu närmare antaga mig bar-
nen, då en Pensions inrättning blef inrättad; huru
länge vär käre Herre kan begagna min lilla tjenst der-
vid, vet jag icke, men will han gifva mig hvad jag be-
höfver dertill, så är jag willig, så länge tills han på nå-
got sätt låter mig förstå att nu är tid att hvila Styrd (?)
I allena min frälsare, att mitt hjerta är hos dig och
Du hos mig.
Här sluta vår saliga systers antekningar och der finns
ännu blott en sång som hon gjorde d 20 Nov 1810 då hon
blef 50 år gammal. Densamrna har den öfverskriften-