Systern Maria Lovisa Haÿns
Lefnadslopp som gådt hem. Hihiut
den 22 Aug: 1782. och lämnat följande efter sig
Den fattiga Synderskan Lovisa, borde häldre
intet nämna något om sit lefnadslopp, s:ty
i anseende til det yttra, är det ock icke mack¬
wärdigt utan häldre gråta wid Jesu fötter.
men ack han har så hiertel: åtagit sig min
Siäl, at iag eij kan tiga derom; iag måste
i hiertans enfaldighet berätta för minna
aldrakäraste Syskon hwad min siäl händt
Jag är född den 22 Majjr 1724. uti Slästien
min Fader war Öfwerjägemästare uti det
Nassauiska landet. Mi mor Fader måtte för
Religion skull flykta från Öster Rike i mist
ning af sina anförwanter och gods. Jag
arma, och en af de slätaste wäsande, war af
min Frälsare älskad, så långt som iag tilbaka
kan besinna mig. Jag hadde som et litet barn
ofta helt öma känningar af hans kärlek, at
iag mången gång gik uti en wrå och grät,
och ingen Treste hwarföre. Detta låfliga den
helige andes nåde wark med mit späda
hierta är mig ännu helt nytt: wid det
tilfället, då iag lärde den första bönen, neml
Kristi blod och rättfärdighet ve då smakade och kände¬
iag något af hans kostbara blod, och fick sådane
lefwande intryck af marterlamet, at de iall
tiden igenom blifwit qware. En gång fickiae
på et undersamt sätt en H:hutisk läro bok i händerna