död ännu en gång med sin kära hustru
sin äldsta dotter, och några andra vänner
gemensamt i sitt sjukrum kunde
begå vår Frälsares döds åminnelse.
Han talade ännu sedan derom med
mycken rörelse och tacksamhet.
Under hela sin sjukdomstid, den han
till största delen måste tillbringa i
sängen, blefvo hans själskrafter oförsva-
gade; och han led litet af kroppssmär-
tor ända tills de två sissta dagarne.
Då nu smärtorna blefvo heftiga,
sade han till sin hustru: “Tiden
för vår skillsmessa, min vän, tyckes
nu vara helt nära; - Detta är väl
en hård pröfning; Herren välsigne
och tröste Dig”" Då br: Holm inträd.
de, sade han: Jag längtar innerligen
efter min upplösning; bed för mig.
jag kann icke jubilera, men ja
har