och dageliga umgänge, och i ljuf endrägt
drogo under samma ok med honom, och
delade städje och sorg med hvarandra.
Hans handlingssätt var exemplariskt och
öfverensstämande med Jesu lära, till hvilken
han bekände sig. Hans umgånge med andra
syskon och isynnerhet med hans Colleger var frimo-
digt, hjertligt, ödmjukt och anspråkslöst. I besör-
jande af sina göromål var han noggrann och
outtrötteligen verksam; och i vakandet öfver
Guds hus seder visade han ståndaktighet för-
enad med det nödiga tålamodet. Hans offente-
liga vittnesbörd om försoningsläran var skriften
ligt och kraftigt, och då det gick af hjerta,
Inträngde det äfven åter i åhörarnas hjertan, och
var åtföljdt af synbar välsignelse. Hans tal
till församlingen voro erfarenhetsenliga och
smorda.- Han bevisade sig såsom en trogen
Arbetare i Herrans vingård, som verkade mun-
Tert så länge det dager var; likväl merkte
Man tydligt, att hans själ äfven vid den
Bästa hälsa var susselsatt med den hvilan,
Som Guds folk ännu har att vänta och att
han