tid och äfven senare komit till församlingen, blefvo upptagne, under
det att jag allena blef tillbaka. I början
vände jag mig derföre i min bön barnsligt
till Frälsaren, men då jag såg, att alla
föredrogos mig, blef jag trotsig, och förkl
rade min Chorsköterska bestämdt: i Jag beder
icke mera om upptagelsen. Hon Svara
de: Frälsaren skall förödmjuka dig
om du icke vill gå efter Honom, så skall
Han söka dig. Detta skedde. - Midt uti
mitt trotsiga väsende, sade man mig; du blir
med ännu 8 andra syskon upptagen i försam-
lingen. Detta var ett slag på mitt hjerta. Nej.
min Frälsare, utropade jag, det är jag icke
värd, och öfverlemnade mig vid detta tillfället
för evigt at Hans vilja. - Min Chorsköterska, som
älskade mig ömt, men äfven kände mig väl, sa-
de vid detta tillfälle till mig: Frälsaren vet
att förödmjuka de stolta hjertan, det har du
nu sett prof på, och jag hoppas, att de, om du
önskar att komma vidare, icke skall trotsa
utan