med bäfvan, ty jag fruktar för, att de vid din
obekantskap med verlden, skall låta förblända
dig genom dess falska glans och aflägsna dig
ifrån det sanna målet för vårt sträfvande,
nemligen det enda nödvändiga. Detta yttran-
de sväfvade dag och natt för mitt sinne, och
det fattades icke mycket, så hade min far haft
rätt, då de verdsiliga förströelserna behagade
mig mycket bättre, än min förra enformiga
Chorhuslefnad. - Ja jag måste öppet tillstå, att
endast kärleken till min får, hvilken jag
icke gerna ville bedröfva, förmådde mig, att
efter ett halfårigt vistande i mina föräldrans
hus, återvända till Neudietendorf. Imedlertid
blef jag likväl snart åter invand, ehuruväl jag
icke kann säga, att jag nu var så nöjd med
min belägenhet, som förut. Derföre önskade
jag då äfven att förbyta men vistelseort med
Neuwied, hvilket likväl under de dåvarande
Krigsoroligheterna fann Svårigheter. - År 1797
gjordes