och spatsera med honom allena på Hultberget,
hvilken bön gerna beviljades honom. Knappt
hade vi kommit dit, så uppsökte han en ensam-
plats åt sig, kastade sig ned på sitt ansigte
och bad högt och under många tårar till
Frälsaren, att Han ville förlåta honom sina
synder, göra honom till ett sådant barn, i
hvars hjerta endast och allena Han kunde
taga sin boning, och äfven meddela honom
något af den välsignelsen, hvilken Han år
1727 hade skänkt de härvarande barnen
på det att han vid tilltagande år icke måtte
blifva Honom otrogen.- Då han härpå anmo-
dade mig om, att säga honom en vers före, och
just den versen föll mig in: “Ack Herre
Jesu jag är Din, och hvarje dag skall vara din!
den tid jag lefvat, öfverskyl Du, den tid som
kommer regera Du, ej jag, blott Du!" så bad
han densamma under många tårar för Fräl-
laren; och bifogade: “ett fattigt och ringa synda,
hjerta, Dig troget, Dig helt tillgifvet, häradt af Din
död