tillstånd liknade mera ett litet barns, och såsom
ett sådant litet barn måste han dageligen och
stundeligen behandlas och skötas. Då man efter
hans faders hemgång frågade honom hvad
han tänkte dervid, sade han: min gode fa-
der är hos Frälsaren, och om det skulle be-
haga Honom, att äfven taga min själ till
hig, så är jag färdig, och jag skall väl ock
snart följa honom efter. - Han var öfver
hufvud vid all sina sinnens förströelse
och frånvaro, likwäl alltid ställd på det
enda nödvändiga; hvarje afton bad han
innan han gick till sängs, om förlåtelse
för allt det, som förekommit på den dagen,
då man ju likväl icke kunde veta, huru"
snart man skulle kallas ifrån denna verlden.
I de sisota veckorna talade kan ganska
litet, och svarade endast helt kort på de till
honom ställda frågor; man märkte öfverhufvud
i hela hans väsende en påfallande förandring.
Det