och hjertats tacksamhet emot Frälsaren, som
dock änteligen har sett till min och mitt arma
barns nöd, gråta kärlekstårar efter honom, att
förr än man kunde förmoda det; hans lott föll
så ljufligt för honom, med det utropet:
“Jag lemnar dig utur mina armar i Jesu
arm och sköte, som kann bättre älska
än jag! Sof sött! Din lycka är stor!!
Guds död och marter Dig frisagt från evig
ångst och qval, Hans sissta ord: Det är
fullbragt! halp dig i glädjens sal.