På vår bön kom Brodren Kohlmeister straxt efter Påsk från
Nain hit, för att bistå oss med sin medicinskännedom: De
af honom förordnade medel tycktes ock i början slå väl ut;
likväl inställde febren sig å nyo med fördubblad Häftighet
hvartill i de sista dagarna af May ännu betydlig hufvudvärk
sällade sig, som alla ändamålsenliga försök oaktadt, en-
dast obetydligt gåfvo efter. Då vi vid denna tid talade om
Hemfärd till Herren med hvarandra, yttrade hon; att hon
ville väl mycket gerna ännu vara hos oss, äfven kände hon
sig ännu icke fullkomligt förberedd, men bifogade straxt:
vill frälsaren vid detta tillfälle hädankalla mig, så skall
han af nåde antaga mig, så arm ock eländig, som jag är
I början af Juny blef hon understundom öfverfallen af stark
ängslan, hvarvid man ej kunde se på henne utan innerligaste
medlidande. Hittils hade hon ej kunnat tänka på den för-
modligen snart förestående skilismässan från sina barn utan
heta tårar och djup vemodskänsla, hvilka hon, så länge
hennes allt jemt aftagande krafter dock i någonmåtto tillstadde det,
skötte med moderlig sorgfällighet. Men nu synte hon
vara lös från allt och fullkomligt undergifven Herrans vil-
ja: Om man förde hennes barn till henne, så såg hon