mycket vänligt på lem, utan att äfven dem yttra sig
Något. - Då vi den 6te Juni åter talade om Hemfärden
bad hon blandannat att vid hennes invälsignande den
versen måtte sjungas: Låt mig då mina ögon brytas, Her-
re känna så den frid, Låt din tröst af mig få njutas, gif min
hydda hvilotid; räck mig dina öppna armar, bär mig med
din fadershand, eftersom dev dig förbarmar, in i glä-
djens rätta land. Utan att hon kunde anat att hennes fullän-
dande vore så nära gjorde hon tidigt den 8de under en ljus känsla
af Herrans närvaro, ett alltid oförgätligt afsked med mig.
Snart derpå märkte man att hon tog foga del i det som
Föregick omkring henne. Den 9de tidigt bemödade hon
sig, att ännu sjunga något, med rösten var ej mer tyd-
lig. Då hennes yngsta son fördes till hennes, log hon än-
nu vänligt mot honom, och låg hela dagen utan smärtor
och helt lugnt, lik ett trött barn. Då man mot aftonen
tydligen märkte, att Frälsaren skyndade med hennes full-
ändande, blef under en mycket stark känning af Guds frid
Herrans välsignelse meddelad till hennes hädanfärd, och un-
der sången af den sista versen kom hennes dyrköpta själ
till åskådande af honom, med hvilken hon redan här
var förenad genom kärleken, hoppets och trons band