förblifva i tacksamt minne.
Hans karakter var sjelfförgätenhet, anspråkslöshet
och oegennyttig tjenstaktighet. Han har aldrig rå-
kat i frestelse, att göra sig gällande genom sina gåf-
vor eller att utaf dem draga någon yttre för¬
del; - utan han uppoffrade dem åt Herren
och församlingen, för att tjena dermed, så myc¬
ket som stod i hans förmåga utan att göra
sig något till godo derpå eller sätta ett högt
värde derpå. Derutaf kunde en hvar, som
närmare gaf akt på honom, tydligt se¬
att han var ett benådadt Guds barn.
Han hade icke den arten, att förklara
sig öfver det, som föregick i hans innre;
han hade äfven i sitt yttre någonting myc-
ket påfallande och en viss efterlåtenhet,
den han i all ting för mycket öfverlemnade
sig åt; och för litet gaf akt på sig sjelf, hvar¬
till väl orsaken måtte ligga i den alltför sto¬
ra liflighet och rörlighet hos hans själ under
hans första uppfostran, hvarigenom den i hon
nom