Transcription

sedan jag war frisk föll mig in som hade Frälsn sagt til mig: Jag är dören jag är wägen Sanningen och Lifwet”. detta styrkte mig helt besynnerligen. Wid de många nådebesöken som jag är farit af Frälsn på mit hjerta måste jag besynnerligen undra öfwer Hans stora Tålamod och långmodighet som han har haft med mig arma. En gång mot Julehögtiden då jag gick ut i staden såg jag på gatorna många fattiga människor som tiggde at få något til Helgedagarne då bad jag Frälsaren at han ock til Helgedagarne wille gifva mig något sådant som kunde fästa hans hjerta wid hans hjerta; och då jag på Juledagen kom i kyrkan söngs det verset: “Lofwat ware du Jesu Christ” då jag hörde detta sjungas wardt mit hjerta så intagit af Frälsn at jag ej wiste huru mig war; det war mig så som wore jag i Himmelen. Från den Tiden kom jag in i nogare umgänge med Frälsn. Likaså gick det mig wid Påska tiden. Jag tänkte: Ack K. Frälsn! wille du så möta mig i andanom som du synligen mötte Mar. Magdal.! och det wederfors mig så warwid jag hade en salig känning. Wid alt detta må jag dock undra öfwer den K. Frälsns stora tålamod med mig arma barn. Så långt går hennes egna skrifna berättelse. Man kan säga om henne at hon war en stilla själ; hon war af få ord och talade ej mycket. Hon war ganska fridsam och kärlig. Hon kunde sin salighet