Sara Holmsten
1713 - 1795
page 09
Transcription
så medtagne at jaga eij förmådde gå hem ur kyrkan utan måste bedja en bekant hustru leda mig hem. Denna saliga sorgen warade ungefär et år förrän den kjäre Frälsaren lät mig blifwa gudomeligen förwissad at han förlossat mig ifrån syndens och satans herrawäld och at han nu wille antaga mig till sin ägendom samt barn och arfwinge i tid och ewighet: nu kunde jag med hjärte kjänning sjunga: Han är människja worden i werldsens sista tid . Af rena jungfru boren till oss hit kommen nid: dödsfängslät hafwer han brutit och lifsens dörr uppslutit oss himmelen öppen gjort. Jag bodde ensam för mig allena och försörgde mig med hwarjehanda fabriges=arbete samt war rätt glad och förnögd med min lott; men efterhand började dessa ljufliga kjänning förswinna och jag kom i en nöd så at jag tänkte: