Transcription

A 1772 d 14 Junii som war H. Trefaldighets Söndag fick den gifta Systern Sara Larson på Näs i Flo Pastorat den nåden at gå hem til Frälsn. Hon war född där i socknen på Hemanet Grytet och upfostrad af sina föräldrar. Alt ifrån hennes späda Barndom hade Frälsn nedlagt et begär i henne at blifwa Guds barn. Hon lärde ock snart läsa. Då hon war 7 år och hennes yngre broder Anders war 5 år afsöndrade sig dessse 2 Barnen sig från sina öfwriga 5 Syskon och gjorde et förbund med hwarannan at de wille blifwa Guds barn. \/: de hafwa ock i den följande tiden blifwit behåldne wid Frälsn och hans folks gemenskap; men de öfwriga 5 hafwa blifwit wid wärlden och hennes gång :\/ dessa 2 barnen utsökte sig et aflägset ställe i skogen unde et stort träd til sitt bedjeställe dit de ofta gingo til at i löndom bedja sjunga och hålla sin gudstjenst. Då hon war fulwuxen kom hon at tjena hos en gudfrugtig fru förde en stilla wandel beflitade sig om gudsfrugtan och fann sig icke wid at inlåta sig med werldenes nöjen och sällskaper; utan det låg henne på at bli en Salig Menniska. Efter sina föräldrars wilja måtte hon träda i ägtenskap och då började en rätt lidandes tid för henne. Som hon i sitt ogifta stånd ej kunde winnas at göra et med wärlden så sammansatte sig sedan alla som kunde til at öfwerwinna henne och at förstöra det werk som Herren hade ledlagt i hennes Själ. Genast på första Bröllopsdagen sammansatte sig hela hopen at med wåld och lockande förmå henne at taga del i dansande och andra deras werldsliga nöijen; och alla hade på det sättet uprest sig emot henne intill och med prästen som war der. Då brast hon ut i den frimodiga dock med tårar beledsagade bekännelsen och wittnesbörd om det som låg i hennes hjerta: “at hon war bekymrad om sin salighet och det war henne så at om djefwulen och hela wärlden samman satte sig til at störa henne och förföra henne til synd och djefwulens tjenst så skulle dock Herren bewara henne