Transcription

sade, utan hon sade til honom, spela du så skall jag sjunga: Söta hesa tag mitt hjerta til en lön för all din smarta hwarwid mannen blef helt bestört. Naturliga inskor, som kommo i huset gjode hon ofta slagne och bestörte dermed, och hon fråga de dem: om de hade Frälsaren kär? Om de kände honom? Och om de gifwit sitt hjerta åt honom. En gång då en bond hustru, med hwilken hon hördt modren tala om des själs tilstånd, men sedan på entid ej märkte sådant, kom in til hänne i rummet da hon war allena, och sade; Lilla Mademoiselle får jag sitta hos hänne. swarade hon: jag är ingen Mademoiselle, utan Anna Linhult, och om du will ge dit hjerta åt Frälsaren, så skall du få sitta hos mig, eljest kan de gå hwar du will. hon tänkte mycket öfwer dem, som hon märkte wille höra Frälsaren til, och när hon fant hos dem ett eller annat, som ej borde wara, sade hon: den börjar wäl at wilja ha Frälsaren kär; men lär wäl ej ännu wara helt lös ifrån werlden. Den som dagel omgicks med hänne behöfde nåd at lefwa försigtigt, i synnerhet han na föräldrar, och de som hon ägde det förtroende til, at de ej talte och gjorde annat än det Frälsaren will. hon war tilwand at altid saga sanningen, och aldrig tala annat än det som ägd grund; så at då det hände en gång, at hennes Far wille wara allena och sade: Om det kommar främmande, så skall du säga, at jag intet är hemma; så swarade hon: huru kan Pappa saga så, då det intet har någon grund, utan Pappa är dock inne härwid behöfdes hjelp, at reda sig ut, at hon icke tog skada. ändtel sade hon: Om det kommer någon så