Transcription

att jag var ett förlorat barn, alldeles förtappadt

och fördömdt, ty jag hade icke trott på Guds son.

Jag fick väl sköna uppmuntringar, så väl

allmänt som enskildt af Prosten Brag, då jag kom

till honom, men det gick mig så : Nåden kunde

jag ej tro, men icke eller finna frid i flärden.

Då jag comfirmerades till den helga nattvarden

var det mig bjert innerligen väl och jag låg inför

min Frälsare med ett hjerta, så försmått af hans

kärlek, som vax för elden: Nu skall mitt

hjerta höra dig till hette det inom mig, ja

om jag än hade tusen hjertan, de skulle vara

dina. Så låfvade jag mycket godt, men såg med be-

dröfvelsen, att det icke blef annorlunda med mig och min

förra oro tog till. Sorgenghet då Prosten Brag gick

in i sin hvila, då tänkte jag, nu får du visst icke

höra ett sådant hjertesträckande ord mera och na

lärer visat den lilla gnistan utslockna, som är upp-

tänd hos dig. Ack huru ofta har jag icke måst

skämmas öfver denna tanka!

Efter mycket grubblande hos mig, huru jag skulle

taga mig fram i verlden utan att taga skada till

min själ och i framtiden ej följa med verden, som

fisken med strömmen, fogade min gode Frälsare det

så, att jag kom till min broder att hushålla för honom

då han ännu var ungkarl. Jag var den tid en 23 år gammal

Ack hvad jag då kände mig tacksam och tillika

beskämd, edet att min gode Herre hade evig [?]

nom befriat mig från många tillfäller till mycke

ondt. På Frälsaren har dragit mig med mynka [?]