Marie Söderlund
1760 -
page 03
Transcription
förbarmande. Jag har ej allenast sätt, det jag
bedit om, utan han har ock öfverskaddat mig med
en välmåga och en frid, som har öfverträffat alla
så ock de käraste förluster. Något sådant
kände jag ock i den oförgätliga standen, då
min gode Frälsare fann för godt, att taga min¬
mycket älskede och käre man från mig till¬
sig: jag föll då ned för honom helt vanmägtig
och sade: Här är jag min käre Frälsare, jag öfver
lemmar mig i Dina händer med mitt ena födda
och mitt änn ofödde foster, var min man och
försörjare; ger med mig, hvad vig hälst be¬
hagar, bara låt mig få vara din? och så gret
jag mig rätt mått vid hans fötter och det var¬
en salig stund. Överhufvud kan jag i sanning
säga, att mitt förelse ej anat kan än vara mi
vigtig, ty min gode Fälsare har visat mig så¬
Stora prof och bevis af sin godhet, att jag vid
tankan derpå, intet annat vet att säga än i fort¬
far gode Frälsare intill slutet, att bära omsorg
för mig! Då komma ock alltid mina barn för¬
mig; dem lägger jag på hans öma hjerta. Äfven
i anseende till dem har jag att tacka hans genomhjelpande
händ; såsom ensam vid deras uppfostran har jag ofta i
min förlägenhet öfver dem, likasom talat med honom
öfver dem, och det gör jag väl, sålänge de och jag vistas
här nedre och jag får hänga vid Honom.
Ar 1795 i Oktober kom jag hit till dera skolinrätt
ning sedan jag varit enka i 2 1/2 år; med räddhogor och
bäfvan