Transcription

erkänna har drifvit mig till hjelparen, som eljest

kan hända i en annan belägenhet ej hade skett.

År 1814 kom jag att ännu närmare antaga mig

barnen, då en Pensionsinrättning blef inrättad;

huru länge vår käre Herre kan begagna min lilla

tjenst dervid, vet jag icke, men vill han gifva

mig, hvad sig behöfver dertill, så är jag villig,

sålänge tills han på något sätt låter mig för-

stå, att nu är tid att hvila: Styrk mig allena

min Frälsare, att mitt hjerta är hos sig och de

hos mig.

Här sluta vår saliga systers antekningar och det

finns blott ännu en sång som hon gjorde d. 20 Nov.

1810 då hon blef 50 år gammal. Den samma har

den öfverskriften i Mina tankar do 20 Nov. 1820 och

lydes sålunde:

Min Frälsare, då jag på det framfarna skådar,

Den Nåd jag rönt hvar dag: står ögat fullt af tårar

förundran mig intar- att Du så vårda vill

Du är ju Man och Far, som jag får lita till. - 

Det har jag rönt hvar dag allt som jag ögat vände

På hjertat vitt och jag deraf en oro kände

I mitt beklämda bröst: Jag har ej älskat Dig!

Hvar skall jag sina tröst, som räcker till för mig.

Ack öma Kärleksröst, som outtröttlig varit

Jag fick ju då din tröst; och har allt sen erfarit

I hvar omständighet i dessa Femtio år

Att Din barmhertighet all tanke öfvergår.

Nu