Maria Söderlund
1760 - 1849
page 04
Transcription
att han kunde fritt få wända och arbeta mig
som en krukomakare sin lera. Och ifrån den stun-
den kan jag säga, att jag har njutit något, som
ej rätt kan beskrifva, så ofta jag i rätta känslan
af min stora oduglighet till allt som kan nämnas
för godt, har lagt, mig till hans fötter och bedit om
förbarmande. Jag har ej allenast fådt det jag bedit
om, utan han när ock öfverskuddat mig med en
välmåga och en frid, som när öfverträffat alla, ja
och de Käraste förluster. Något sådant kände jag
ock i den oförgätliga stunden, då min gode frälsare
fann för godt, att taga min mycket älskade och kä-
re man från mig till sig, jag föll då ned för honom
helt vanmägtig och sade: här är jag min käre fräl-
sare, jag öfverlemnar mig i dina händer med mitt
ena födda och med mitt ännu ofödda foster, var
min man och försörjare, gör med mig hvad dig helst
behagar, bära låt mig så wara din. och så gret jag
mig rätt mätt vid hans fötter och det var en salig stund
Öfverhufved kan jag i sanning säga, att men fö
relse ej annat kan än wara mig vigtig, ty min gode
frälsare har visat mig så stora prof och bevis af
den godhet, att jag vid tankan derpå intet annat vet
att säga än - "fortfar gode, frälsare intill slutet att
bära omsorg för mig; då komma ock alltid mina barn
för mig, dem lägger jag på hans ömma hjerta äfven
i anseende till dem har jag att tacka hans genomhjel
pande hand; såsom ensam vid deras uppfostran, har
jagofta i min förlägenhet öfver dem, liksom talat
med honom öfver dem och det gör jag väl så länge de
och jag westas här nedre och jag får hänga vid honom
år 1795 i Oktober kom jag hit till denna skolinrättning
sedan jag varit enka i 2 1/2 år. Hvad han i detta huset
låtit mig åtnjuta og wäl till kropp, som själ, will jag
deruppe en gång tacka honom för, nu kan jag det ?
att klaga för honom finner jag ofta orsak hos mig,