Transcription

men tillgången till honom trostar mig ändå

öfveraldt.

Hvad min gode Frälsare har gordt mot mig

i anseende till mina arma barn, kan jag ej ut-

trycka min känsla öfver, jag har då ögonskenli-

gen rönt huru han hörer det arma hjertas suckar.

I alla omständigheter har jag derföre alltid först

wändt mig till honom, ty jag wet, att för honom är

ingenting omöjlig, det må se så svårt ut, som det

kan. Ofta säger jag till honom i likhet med Abra-

ham: Herre, tag icke till misstycke, att jag så

ofta kommer med en och samma bön men som den

angår mina arma barns ewiga wälfärd, så tycker

jag mig icke bedja emot hans wvilje eller jag tror

honom om att träffa rätta stunden, då han helt kan

och får utföra sitt werk på dem, då säger jag alltid

käre frälsare, ju förs desto heldre innan andra sa-

ker i werlden för mycket få förströ sinnets- Äfven

ledes hafva de barnen som blifvit mig anförtrodda

till handledning, warit ett föremål för mina warma

Suckar, och jag är fullt öfvertygad, att Frälsaren

ej har satt mig här till ett så vigtigt wärf för min

okicklighets skull, utan tvärtom, på det han på mig

skulle bevisa all långmodighet, och just min egen

skröplighet som jag i mitt embete allt mera lärde

erkänna, har drifvit mig till hjelparen som eljest

kan hända i en annan belägennet, ej hade skett.

ut 1815 kom jag att ännu närmare antaga mig bar-

nen, då en Pensions inrättning blef inrättad; huru

länge vär käre Herre kan begagna min lilla tjenst der-

vid, vet jag icke, men will han gifva mig hvad jag be-

höfver dertill, så är jag willig, så länge tills han på nå-

got sätt låter mig förstå att nu är tid att hvila Styrd (?)

I allena min frälsare, att mitt hjerta är hos dig och

Du hos mig.

Här sluta vår saliga systers antekningar och der finns

ännu blott en sång som hon gjorde d 20 Nov 1810 då hon

blef 50 år gammal. Densamrna har den öfverskriften-